Julen är att göra ingenting eller stressa sig utbränd
Julen torde vara den kanske mest schizofrena högtiden på året Antingen älskar folk den mer än sin morsa, börjar julklappsshoppa lagom till midsommar och omfamnar fullkomligt lyriskt allt vad adventskonserter, lussebullar, glitter, julgranskulor, hyacintglas, änglar, julkonfektyr, mossa, prydnadstomtar, nya glöggrecept, patétillverkning och korvstoppningar innebär.
Eller så hatar man den. Klagar högt och vilt över kraven på hemtrevnad, familjehäng, tindrande ljus, julskinkegriljering och mys i största allmänhet. Får grav ångest och kväljningar när det doftar russin, kanel och kryddnejlikor, stör sig något
oerhört av blotta åsynen av en tomte och vill inget hellre än att fly landet till paraplydrinkar, sandstränder och buddhatempel när dopparedagen närmar sig.
Julen är bara en shoppingmasspsykos skapad av ondskefulla kapitalister, typ.
Det verkar vara antingen eller angående julen. Kärlek-hat. Göra absolut ingenting eller stressa sig till en massiv utbrändhet i jakten på den perfekta julen. Vägra umgänge eller bjuda hem HELA släkten á la Fanny och Alexander. Följa gammelfarfars traditioner till punkt och pricka och känna sig sårad och ledsen om någon kommer med förslag på nytänk, alternativt skapa helt nya regler som innebär precis allt annat än knäck, skinka, snaps och Kalle Anka.
Laga ett helt julbord inklusive inlagda grisfötter själv eller skita i jul–maten helt och knalla ner till thaikiosken och klämma ett sexpack framför en hyrfilm.
Allt med julen kan problematiseras, ältas och analyseras i oändlighet. Likaså älskas och lyftas fram som vore de här röda dagarna de viktigaste och härligaste på hela året. Inte minst vi journalister och debattörer ältar denna komplexa tid på året (så också jag som ni märker).
Den får för stor uppmärksamhet, julen. I förhållande till vad den är. Några lediga dagar mitt i vår fulaste och mörkaste årstid. Det råkade födas ett gossebarn av helig karaktär som inte många svenskar längre tror på för drygt 2 000 år sedan. Vi vill fira det en smula. That’s it.
Låt oss softa ner förväntningarna och hysterin åt båda hållen. Ha det lagom trevligt, med lagom många människor och paket och hålla oss till verkligheten. Julen är verkligen inte hela världen och helt klart inte värd alla dessa läckande känslor.