Halshöggs och kokades – och nu blir han tv-serie
För tillfället är det 1530-tal vid Henrik VIII:s hov här hemma.
Thomas Cromwell fixar och donar i kungens intresse och man anar att Anne Boleyn ligger illa till. Man vet förstås att Cromwell själv inte har så många år kvar, men det är fortfarande framtid. Det här, ”Bring up the bodies”, är bara den andra delen av Hilary Mantels romansvit om Cromwell. En sista och tredje del är utlovad.
Begreppet ”historisk roman” får mig alltid att tveka. Det är så lätt att göra pannkaka av historien. Vissa klantar till det genom att placera ett slags ambassadör för vår egen tid, en mild folkpartist utan fördomar eller konstiga religiösa föreställningar, i huvudrollen. Historiens råa sällar och skrockfulla halvidioter ska uppfostras.
Det blir löjligt.
Andra klantar till det genom att göra människor för några hundra år sedan till helt andra varelser än sådana vi träffat på. De talar i sonetter, har bara storslaget historiska problem och inga riktiga personligheter.
Det blir platt.
Hilary Mantel gör inget av det där. Hennes Cromwell är en man av sin tid, men ändå en begriplig människa. Kanske är hon bara skickligare på att förklä ett sändebud från vår tid i 1530-talshosor, men man tror på hennes Cromwell. Han är inte en av oss, men är ändå verklig. Man skulle inte bli förvånad om han ringde på dörren mitt i Lunchekot med en sigillförsluten kallelse från kung Henrik.
Det är därför jag måste kväva en suck när jag läser att det ska bli tv-serie av den första boken i Cromwell-serien, ”Wolf Hall”. Manuset skrivs visserligen av Peter Straughan, som gjorde ett bra jobb med Tomas Alfredsons version av ”Tinker, tailor, soldier, spy”. Men det är ändå så mycket som kan gå fel.
Jag vet inte om ni såg SVT:s storsatsning ”Anno 1790” förra året. Om ni gjorde det vet ni vad jag menar. Att skriva skönlitterärt om historien utan att det blir pajigt är svårt nog. När historien sätts framför kameran slutar det nästan alltid med en trubadur med peruken på sniskan som ylar om kapuner och nymfer. Genant, helt enkelt.
Stackars Cromwell. År 1540 halshöggs han med slö yxa. Hans huvud kokades och spetsades på en pik vid London Bridge. Och nu en miniserie i tv. Har förnedringen inga gränser?