Demonstrationen var inte ett tecken i tiden
Det var mäktigt.
Det var fint.
Men det räcker inte.
Ingen, absolut ingen, kan säga att det inte var fantastiskt att minst 16 000 personer, kanske fler enligt polisen, en gråkall dag två dagar före julafton tyckte det var viktigt att ta sig till Kärrtorps idrottsplats i södra Stockholm.
De gjorde det för att de tycker det är viktigt att visa att de tar avstånd från rasism. De gjorde det för att de tycker att fredliga demonstrationer ska få genomföras i, just, fred. Utan att attackeras av våldsvurmande idioter.
De flesta kom sannolikt utan att ställa upp på arrangörernas ganska hårdföra vänsterretorik. Det tydde i alla fall beskedliga budskap som vimpeln med ordet demokrati omgärdat av ett rött hjärta, ”fröknar mot rasism” och ”nazistfritt Stockholm” på.
Om man begränsar sig till där och då, jag stod också där och frös, var det alltså stort. Det var som om Svenska motståndsrörelsens attack mot den lilla demonstrationen i Kärrtorps centrum förra söndagen fick många att tycka att nu räcker det. Hit men inte längre.
- Nu har man gjort sin plikt, sade en kille till sin kompis på väg tillbaka till t-banan.
– Ett gott samvete, det värmer, svarade kompisen.
Jag tror det sammanfattar vad många kände.
Men tyvärr är demonstrationen i Kärrtorp inte ett tecken i tiden. Det går en extrem högervåg över vår kontinent. Efter fem års permanent ekonomisk kris växer de högerextrema krafterna.
I vissa fall har det visat sig i valresultat som i Grekland. Förra året fick nynazistiska Gyllene gryning 6,8 procent av rösterna i parlamentsvalet.
I andra fall är det fortfarande bara i opinionsmätningar. I mätningar som gjorts inför vårens val till EU-parlamentet blev Geert Wilders parti PVV störst i Nederländerna. PVV är högerextremt och islamofobiskt.
Likadant såg det ut i Frankrike. Marine Le Pens Nationella fronten, högerextremt och mot islamifiering, blev största parti i en opinionsmätning inför EU-valet. I senaste parlamentsvalet fick partiet 13,6 procent av rösterna men bara två mandat.
Vi behöver faktiskt inte gå längre än till oss själva. Invandringsfientliga och starkt konservativa Sverigedemokraterna kom in i riksdagen i förra valet med 5,7 procent av rösterna. Skulle det vara val i dag skulle de bli nästan dubbelt så stora enligt väljarbarometrarna.
Men det finns också tecken på högerextrema partier utan framgång. Fremskrittspartiet i Norge med backade med sex procentenheter och i Österrike åkte BZÖ, grundat av Jörg Haider, ur förbundsdagen vid val i år.
Men ekonomisk kris fungerar oftast som gödsel för främlingsfientlighet och våld. Det växer och frodas när många av ekonomiska eller andra skäl känner sig inträngda i en återvändsgränd utan möjlighet att backa.
Svenska motståndsrörelsen manar till misshandel av sina motståndare enligt Expo:
”Gå på hårt och fortsätt bruka våld mot din motståndare tills du är säker på att han är oskadliggjord. Antingen genom att du orsakat honom så stor fysisk skada att han inte är i skick att fortsätta striden eller genom att han blivit uppenbart skräckslagen för dig.”
Det gör också vänsteraktivisterna i Revolutionära fronten. På deras FB-sida sägs att ”Vi talar det enda språk som nazisterna förstår”. Och att språket är våld förstår man av de ackompanjerande bilderna av blodiga människor.
Afa, antifascistisk aktion konstaterar att ”fascismen måste bekämpas både ideologiskt och fysiskt”. Fysiskt betyder våld.
Eftermiddagen på Kärrtorps IP var fin. Vissa stunder var den till och med mäktig.
Men den räcker inte. De mörka makterna är starka, uthålliga och besatta.