Svarta kroppsstrumpor invaderar Stockholm
När märker man att man är tillbaka i Stockholms innerstad efter sommaren? Jo, när man vecklar ut sina bilstolsknarrande leder för att, halv tio på kvällen, ta sig ut och köpa mjölk.
Hur märker man det? Jo, genom att alla man möter bär svarta kroppsstrumpor.
I affären, på trottoaren, trampandes cykel: Kroppsstrumpor överallt.
Som om Marcel Marceau och Ika Nord varit fruktsamma och förökat sig och uppfyllt jorden med mimande kärleksbarn.
Men de här kroppsstrumpebärarna saknar all mimik, annan än den beslutsamma. De saknar också överflödiga kilon, även om ”saknar” är fel ord, för några sentimentala känslor vad gäller fett har de uppenbarligen inte.
Det är helt enkelt så att klockan närmar sig tio en vanlig vardagkväll och varenda människa är på väg från, eller på väg till, gymmet.
Folkhälsoinstitutet måste vara tårögt av lycka. Men det känns lite som att bli nedsläppt i ett hägn med målmedvetna vinthundar, när man själv är en odisciplinerad mops som fått väl mycket leverpastej på sistone.
Var är Stockholms tjockisar halv tio en vardagkväll? Var är vanliga småmulliga Stockholmare? Det finns inte ens en normal a-lagare att söka ögonkontakt med, för lite lugnande samförstånd.
En kamrat firade semester på norska landsbygden för några år sedan. Han meddelade att det hade varit trevligt. Sedan blev han tyst en stund, som om något skavde. Så lade han till att det enda som hade givit en vag olustkänsla var att alla verkade friska, blonda och energiska. Alla män hade breda axlar och alla kvinnor breda barnfödarhöfter. Det skulle, påpekade han, ha kunnat vara en reklamfilm för SS.
Så är det inte i Stockholms innerstad, för SS-estetiken är alldeles för bondskt yppig.
Men något är skavande bekant med de svartblanka extrahudarna, och alla svällande glutei maximi, som det väl borde heta när stjärtar av stål uppträder i flock.
Det handlar förstås om film, som vanligt. Det är där vi har sett övermänniskorna. Ibland är de intergalaktiska insekter i mänsklig förklädnad. Ibland ockupationsarmén för något makthungrigt konglomerat. Oavsett vilket hittar de alltid en anledning att sparka in vanliga tjockisars dörrar, med lasergevären i fast grepp.
Kvart över tio är jag hemma igen. Jag låser dörren noga.