Ulfbåge kom till Ica – det blev vändpunkten
Jag står i kassakön på Ica Strandhallen med två liter mjölk och en påse blandgodis och hör hans röst. Sedan ser jag ansiktet. För en liten stund av mitt liv skiljer det bara en meter mellan mig och Christer Ulfbåge. Jag skulle rent hypotetiskt kunna luta mig fram och slicka på hans skägg.
Det är inte första gången jag ser ett känt ansikte i byns matbutik: både Göran Persson och Leif GW tillhör kundkretsen. Och en man som figurerade i ett tv-inslag om bensinskatten häromåret.
Men detta är ändå tv-sportens Christer Ulfbåge, i vår lilla by.
Den första impulsen är naturligtvis att jag måste berätta för någon – helst hela världen, alla jag känner.
Sedan går det långsamt upp för mig.
Facebook kommer att segra.
För snart fem år sedan stod jag småpackad utanför en bar i Lund och hörde en norsk tjej prata om en ny nätcommunity. Man kunde ha koll på folk som i sin tur kunde ha koll på dig. Det lät som en mardröm.
Sedan dess har jag stått emot Facebook. Jag har känt en instinktiv motvilja till att blanda samman tider och människor – det finns ingen direkt anledning till varför jag ska veta vad Erik Bigsten äter till lunch, även om det var hemskt trevligt att sitta bredvid honom på syslöjden i sexan.
Jag har betraktat Facebook som den moderna människans fåfänga vilja att greppa hela sitt liv med en hand: vänner, relationer, händelser, dåtid, nutid. En strävan efter att allt ska hänga samman: detta är jag!
Men, någonstans på vägen. Det som tidigare varit ett ickeval (att inte bli medlem) blev ett aktivt ställningstagande (att inte vara medlem).
Som när en enda människa i ett rum inte dricker sprit: han som bryter gruppens tysta överenskommelse. Blickarna i ryggen.
När jag förra vintern hade slarvat bort elsladden till min skäggtrimmer kände jag mig rentav tvungen att påpeka för folk att jag inte är en teknikfientlig ekofascist som skriver arga brev till regeringen.
Jag vill bara inte alltid ha kontakt med människor.
Sedan kom det till en gräns när envisheten blev större än oviljan. Och då var det bara en tidsfråga. Facebook skulle segra. Men det dröjde fram till det här ögonblicket: min vilja att berätta för hela världen om en vitskäggig tv-legendar som handlar cashewnötter på Ica.
Och insikten om att ingen man är en ö.
Inte ens Christer Ulfbåge.