Att förbjuda kärnvapen smäller inte vidare högt

Johan Hakelius

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-05-13

Jag skulle ha velat se delegaternas ansiktsuttryck på den där FN-konferensen, när syd­afrikanerna lade fram ut­talandet om att kärnvapen bör förbjudas av humanitära skäl.

Vi vet hur Carl Bildt reagerade. Han skrev inte under och har fått skäll för det. Men de andra 77 undertecknarna, vid sidan av Sydafrika, hur tror ni att de såg ut i nunorna?

Här är en gissning: Himlande ögon. Menande blickar. Kanske ett par ironiska leenden. Men enklast att bara skriva under.

Man behöver ju inte vara doktor i freds- och konfliktforskning för att lista ut vad det där uttalandet har för vikt. Närmare bestämt ingen alls. Tror någon att Amerika, Ryssland, Kina, Indien, Pakistan och de andra sitter med svettiga handflator i sina bunkrar och funderar på vad de ska göra av sina kärn­vapen, nu när de är ”förbjudna”? Tror någon att de tänker släppa sina kärnvapen på golvet vid ett oövervakat ögonblick? Hävda att de inte har en aning om vad det där är för missiler, när världssamfundet plockar upp de dumpade vapnen och hötter med pekfingret?

Det där uttalandet är ungefär lika avancerat som ett upprop om att det är dumt att vara elak. Eller en kraftig markering om att alla borde ha det bra. Det är den sortens deklaration man bara kan föreslå om man har enorm självdistans, eller om man helt saknar självdistans. Jag vågar gissa att det i just detta fall rör sig om ett exempel på det senare.

Låt mig försöka mig på ytterligare en gissning: Jag tror att de flesta som upprörts över att Bildt inte satte Sveriges signatur på pappret också förstår att uttalandet är trams. Det finns trots allt ingen anledning att anta att de är dumma. Då infinner sig den intressanta frågan: Vad är det egentligen de upprörs av?

Det finns några tänkbara alternativ. Ett är att de tycker att det är diplomatiskt smart att skriva under rättrådiga meningslös­heter, för att inte förolämpa någon. Ett annat att de struntar i vilket, men såg en möjlighet att klämma till Bildt.

Båda dessa alternativ är helt i sin ordning i politiska och diplomatiska sammanhang.

Men så finns en obehaglig tredje möjlighet: att de spelar upprörda därför att de utgår ifrån att vi är så dumma att vi faktiskt tror att det där uttalandet betyder något.

Låt oss hoppas att det inte är så.