Piloterna behandlas som hundar och törs inte visa sig för media
SKAVSTA. Detta är alltså Sverige 2018.
Några anställda samlar efter många om och men tillräckligt med mod för att strejka. De har behandlats som hundar i åratal. De får inte ens vatten på jobbet, det ska de betala för. Kollektivavtal? Det har de inte sett röken av.
De har stöd av sin fackförening. De har stöd av de internationella fackföreningarna. Jag törs lova att de också har stöd av allmänheten.
Så kommer en reporter och vill skriva om deras strejk. Ingen av dem törs tala med reportern, inte ens deras officielle klubbordförande. Kan vi få ta en bild bakifrån på er? frågar reportern. De sammanträder och diskuterar, skickar sedan svaret per sms:
Nej.
Det är Sverige 2018.
De strejkande är piloter på lågprisbolaget Ryanair. När jag skriver att de behandlas som hundar är det naturligtvis bildligt. De behandlas som rallare på 1800–talet, de där hårt arbetande, hunsade stackarna som fick låna verktyg av arbetsgivaren vilken vägde verktygen och drog av för slitaget på lönen.
Det var sådant man fick lära sig om i skolorna för inte länge sedan. Kuriösa och skrämmande historier från ett grymt förflutet, innan vi blev ett rikt och generöst land med ordning och reda på arbetsmarknaden.
Jag sitter på en kafeteria på Skavsta flygplats utanför Nyköping och skriver detta. Härifrån lyfter Ryanairs plan mot Paris, London, Gdansk och Alicante.
Flygpriserna är löjligt låga, de är en del av den allmänna standardhöjningen. För kunderna. Nu är avgångsterminalen tyst och nästan tom. Ryanairs flyg är inställda under 24 timmars strejk. Piloterna kurar i någon byggnad utanför området. Deras kolleger i Tyskland, Nederländerna, Belgien och Ryanairs hemland Irland strejkar också.
Svensk pilotförenings ordförande Martin Lindgren, han är inte anställd av Ryanair, har nyss varit här och dragit villkoren för en nyanställd pilot:
* Kontraktsanställning via ett fåmansbolag i Irland.
* Cirka 450 kronor i timmen – men bara de timmar piloten flyger, inget betalt för förberedelser och efterarbete. Arbetar du 1600 timmar ett år kanske du får betalt för hälften.
* Piloten sköter försäkringar och pension själv.
* Så det blir kanske 200 000 kronor i bruttolön.
* Men innan dess ska piloten betala 30 000 euro till Ryanair för att få lära sig bolagets plan. I våras införde bolaget ett alternativ: betala bara 5000 euro och skriv på att du kommer att stanna i fem år.
* Efter runt ett och ett halvt år ökar timlönen till cirka 700 kronor i timmen. Lönen är fortfarande lägre än vad en genomsnittlig tjänsteman i Stockholm tjänar. Piloten ska fortfarande själv betala in för sin pension, sjuklön och försäkringar.
Lindgren är en saklig och ganska lågmäld karl. Jag ber om exaktare statistik. Han säger att det är svårt. Facket har så lite insyn. Hur många piloter går på kontrakt till exempel? För fyra år sedan var det tre av fyra, säger Lindgren, sedan dess lämnar företaget inte ut några siffror.
Man kan sitta och bena ut detaljer. Men det viktigaste är redan sagt. Rädslan. En gång var piloter den tjusigaste av yrkesgrupper. Stiliga kaptener och styrmän med bländvita tänder och snygga uniformer skänkte i reklamen glamour inte bara åt resandet utan också åt cigaretter och allehanda varor.
Nu sitter de i ett rum och kurar.
– Vi rekommenderar inte våra medlemmar att tala med media, säger Martin Lindgren. Bolaget har stämt kritiska piloter för förtal i Irland. Det blir enorma kostnader för piloten att försvara sig.
Lindgren har haft fullt sjå med att övertyga piloterna att gå med i facket. De har inte vågat. Men steg för steg och individ för individ har Lindgren fått med dem. Nu är ett 40-tal av Ryanairs svenska piloter anslutna till fackföreningen, 40 av 50. Eller är de fler? Lindgren vet inte, bolaget lämnar inga uppgifter.
Allt detta är en del av proletariseringen av yrkesgrupper som förr var välavlönade och högstatus. En nyutexaminerad pilot slåss med 15–20 andra om varje arbetstillfälle.
Likt forna tiders arbetare går Ryanairpiloten till arbetet i ottan. I forna tider bar arbetarna på unikaboxar med dagens mat och dryck. Ryanairpiloten bär på en modern unikabox med mat och dryck så att han klarar sig där han flyger kors och tvärs över kontinenten.
Bolaget bjuder inte på något.
Vill han ha vatten får han betala för det precis som passagerarna. Vill han ha kaffe får han betala för det. Under en period fick piloterna inte ens ladda sina mobiler i besättningsrummet. Ström kostar pengar!
Lönen må vara usel men är nog inte viktigast. Ryanairpiloterna speglar något större i det avreglerade och snabbt förändrande samhället, den förändring som gett populister från Trump i USA till Orban i Ungern stöd från så många människor.
Att man inte har kontroll. Att man inte får respekt.
Du har gått igenom en avancerad utbildning. Du har stora studieskulder. Du flyger hundratals människor 10 000 meter över jorden och har ett enormt ansvar. Och du behandlas som skit och ditt liv är så osäkert att du inte ens törs visa dig för journalister.
– För de anställda är respekten det viktiga, säger Martin Lindgren.