Vi har hört den här historien förut, va?

Frida Söderlund

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2016-09-24

helskärm

Jag läser rubriken igen. Spolar tillbaka klippet till sekvensen där en okänd man lyfter upp henne bak­ifrån. Bara sådär. Lyfter så fötterna lämnar marken, med hennes huvud bortvänt så att hon först inte kan registrera vad som pågår. Men när det väl slår henne vad som händer ger hon honom en armbåge i ansiktet och sliter sig lös.

Det utländsk media sätter på print efteråt är att hon, supermodell och tjej, ”betett sig ­aggressivt mot ett fan”. Betett sig ”icke modellaktigt”. Tro fan det, i så fall. Om det är så de vill beskriva det.

För det videon visar är en 21-åring som säger ifrån. En ung tjej som blir utsatt, av en man, men det första vissa vill få det till är att det är hon som gjort fel. Man kan säga att vi hört den här historien förr, va.

I x antal brottsmål där en tjej tvingas förklara varför hon ”var i en situation” där hon blev ­utsatt för ett sexuellt övergrepp. Där någon också kan på­peka att hon faktiskt, hör och häpna nu, inte ”sa ifrån tillräckligt tydligt”.

I historien där en tonåring i USA skickas hem från skolan för att hennes klänning är axelbandslös. Hon går till skolan för att lära, det är sommar och varmt, men blir hemskickad. Som ett ­objekt. För enligt skolan gjorde hennes axlar det svårt för ­killarna ”att koncentrera sig”.

I konversationen där jag och mina vänner är på väg till en bar och en av dem, en kille, kläcker ur sig ”om en tjej har haft sex med runt femtio personer så börjar man ju tveka”. Jag frågar vad han menar, med vetskapen att för honom är siffran betydligt högre. Men han rycker bara på axlarna och det slår mig hur ­naturligt åsikterna inte inne­fattar honom. För att han är ­kille.

Med det sagt, låt mig bete mig ”lite aggressivt” här.

Nej, vi kommer inte anpassa antal sexpartners efter vad som passar någon annan än oss ­själva.

Nej, vi kommer inte att anpassa vår klädsel efter vad som passar någon annans, ibland obefintliga, självkontroll.

Och nej, vi kommer absolut inte sluta säga ifrån när ­någon använder oss på sätt som inte känns okej.

Okej? Okej. Nu ska jag gå och vässa min armbåge.