Den svenska modellen har kraschat
En ny deadline skulle lösa många problem
Den svenska modellen på arbetsmarknaden kraschade i natt.
Konsekvenserna blir så omfattande att de är svåra att överblicka i en hast.
Klart är dock att Stefan Löfven fått ännu en oönskad fråga på sitt bord.
I natt gick tidsfristen ut för att komma överens om ett nytt huvudavtal på svensk arbetsmarknad.
Förhandlingarna mellan arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv och facken i LO och PTK, privattjänstemännen, bröt samman utan att de kommit överens.
Kraschen måste betraktas som mycket överraskande och ett mycket stort misslyckande. Parterna har skött den här frågan utan inblandning av politiken i närmare åttio år och det har gagnat Sverige väl under dessa årtionden. Mycket väl skulle man kunna säga.
Det nya huvudavtalet skulle ha innehållit många delar men den som verkar ha varit svårast att komma överens om var den som handlar om lagen om anställningsskydd, las, och där en speciell fråga.
Las handlar om hur arbetsgivare ska kunna göra sig av med anställa. I dag är kravet på saklig grund för uppsägning mycket starkt. Men arbetsgivarna ville att det skulle bli lättare att säga upp någon av personliga skäl.
Men det var absolut inte den enda svåra frågan i denna minerade förhandling, Ska man peka ut den mest symboltyngda är det nog den.
Förhandlingarna mellan parterna om ett nytt huvudavtal har pågått länge men fick en deadline genom en politiskt tillsatt utredning om las, och av Januariavtalet. Parterna skulle ha ett nytt avtal klart till i natt, annars skulle politikerna ta över frågan.
Entusiasmen över det är, för att uttrycka sig milt, starkt begränsat. Det skulle i värsta fall kunna leda till en regeringskris vilket sannolikt bara Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet vill ha i dag. De andra partierna har, hittills, inte velat det.
Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet vill ha en misstroendeförklaring och omröstning om regeringens framtid. SD gillar alltid bråk och regeringskriser.
De borgerliga partierna vill ändra las men genomförde ingen förändring under åtta år i regeringsställning. C och L vill inte heller ha någon regeringskris nu.
Summan av kardemumman är att en regeringskris inte hotar i dag eller i morgon eller nästa vecka. En majoritet av partierna kommer att försöka skjuta det framför sig så länge som möjligt.
Det finns också en chans att parterna kan få lite mer tid på sig. Det vill i alla fall finansmarknadsminister Per Bolund (MP) och han kan nog snabbt hitta fler som tycker som han.
Förutsättningarna finns. Parterna beklagar samtliga mycket starkt att de inte kom överens, är besvikna över misslyckandet och säger att de trots allt stod nära varandra. Men tiden var för knapp.
Det skulle i så fall lösas med fler timmar. Parterna slipper politisk inblandning. Politikerna undviker tills vidare frågan och en eventuell politisk kris, den svenska modellen på arbetsmarknaden överlever ett tag till.
LO:s ordförande Susanna Gideonsson skyller på C och L. Det är löjligt. De förhandlar inte, det gjorde däremot Gideonssons LO.
Det så kallade Saltsjöbadsavtalet är ett huvudavtal mellan facken i LO och arbetsgivarna i SAF som slöts 1938 i Saltsjöbaden utanför Stockholm. Det anses vara förklaringen till samförståndsandan på svensk arbetsmarknad och vara en avgörande del av det som kallas ”den svenska modellen”.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.