Skandal att personal ska riskera sina liv
Som att skicka ut soldater i ett krig utan vapen.
Som att låta en brandman gå in i ett brinnande hus utan hjälm och skyddskläder.
Man kan göra många jämförelser. Men att låta sjukvårdspersonalen vårda coronapatienter utan adekvat skyddsutrustning är inget mindre än en skandal.
Jag vet att det i dagsläget är meningslöst att leta syndabockar för att Sverige är så skandalöst dåligt förberett för den pandemi som nu hemsöker världen.
Men problemet med bristande skyddsutrustning i sjukvården och äldreomsorgen måste högst upp på dagordningen. Alla måste nu steppa upp för att få fram det som behövs.
Det handlar inte bara om att skydda läkare och sjuksköterskor för deras egen skull utan för allas vårt bästa. Vem ska ta hand om alla sjuka om sjukvårdspersonalen insjuknar i covid-19 eller blir så rädda att de inte vågar gå till jobbet? Ska människor ligga och dö på sjukhusen därför att det inte finns någon som kan vårda dem?
Jag har fått mejl och muntliga rapporter från flera äldreboenden där personal är förtvivlad över att de inte har någon skyddsutrustning alls men förväntas vårda coronasmittade boende. De uppmanas tillverka egen skyddsutrustning av saker som servetter. Arbetsgivaren hotar med att stämpla det som arbetsvägran om de inte går in till de coronasjuka trots att rätt skydd saknas.
Jag hade i morse ett långt samtal med en infektionsläkare på ett av Stockholms större sjukhus som vill vara anonym. Hen beskriver hur de hela tiden bara har skyddsutrustning för 1-2 dagar framåt.
”Vårdkvaliteten sänks”
– Vi har bara en kvot varje dag vi kan göra av med, berättar läkaren. Därför kan vi inte gå in till patienterna så ofta som vi normalt skulle göra. Inte göra alla de kontroller som behövs. Då räcker utrustningen inte till. Vårdkvaliteten har definitivt sänkts.
Ibland spritar de visiren och återanvänder dem trots att det egentligen ska vara engångsmaterial.
Läkaren funderar hela tiden på vad som händer om det en dag inte finns någon skyddsutrustning. Kommer läkare och sjuksköterskor ändå att vårda patienterna med fara för sitt eget liv?
Infektionsläkaren vet inte.
Coronapandemin har gjort att många svåra problem måste hanteras samtidigt. Men få kan vara viktigare än att få fram tillräckligt med skyddsutrustning. Det är inte lätt eftersom i stort sett hela världen skriker efter samma prylar. Men de ansvariga måste agera snabbare och pröva flera olika vägar.
- Försök få hjälp av Finland som Sverige har ett mycket nära försvarssamarbete med. Finland har välfyllda beredskapslager av skyddsutrustning.
- I Danmark har rederiet Maersk startat en luftbro till Kina för att få hem skyddsmaterial. Sverige skulle kunna skicka några av alla de SAS-plan som står på marken för att göra samma sak.
- I högteknologiska Sverige måste det väl finnas företag som inte tillverkar livsnödvändiga produkter men som skulle kunna ställa om sin produktion till att göra andningsmasker, skyddsdräkter och visir? Några har anmält sig.
Vi måste vända på varenda sten.
Byråkrati försenar
Från en källa får jag höra att ett sjukhus idag ska få en stor leverans av munskydd och annan utrustning från Kina tack vare att ett privat företag gått in och beställt direkt från Kina, Tydligen är det många företag som tar liknande initiativ. Men de möts av en byråkrati i regionerna (före detta landstingen) där det mesta fortfarande sköts enligt den vanliga regelboken tillsynes omedvetna om att man i den kris som nu råder kanske måste runda ett och annat reglemente för att rädda sjukvården från kollaps.
I stället för att propsa på tillräckligt med utrustning har Folkhälsoinstitutet sänkt kraven på vilken skyddsutrustning personalen ska bära. Det ska räcka med kortärmade skyddskläder och mindre avancerade andningsskydd.
Infektionsläkaren berättar hur detta och bristen på skyddskläder skapar en enorm oro hos personalen. På just det sjukhuset är 30 procent av sjuksköterskorna hemma från jobbet. En del för att de har förkylningssymtom men enligt läkaren finns det också en stor rädsla. Personalen är under stor press. Läkaren säger att det inte går en dag utan att någon gråter på personalens möten.
All sjukvårdspersonal är beredda att jobba extra hårt i dessa dagar men de vill känna en viss grundtrygghet när de vårdar covid-19 patienter.
En i mitt tyckte inte orimlig begäran.