Polisen måste förklara väskförbudet
Det plötsliga förbudet mot väskor på större arrangemang väcker onekligen frågor.
Vad fan sysslar polisen med?
Jo, jag vet, det är ett fattigdomsbevis att svära, ett tecken på bristande bildning, dåligt ordförråd, det ser illa ut.
Men till saken hör att gårdagens beslut var så överraskande att justitieminister Gunnar Strömmer hörde av sig till Sveriges största myndighet och, viskas det i mitt öra, lät förvånad.
Det totala väskförbudet fick också arrangörer av allt från lokala revyer inför julen till privatteatrar att ringa ner polisens växel.
Förbudet är nämligen inte ett under av klarhet. Vad är exempelvis ”ett större evenemang”?
Aftonbladet kontaktade i går polisen för att försöka reda ut vad det är som gäller. Men någon intervju gick inte att uppbringa. I stället dök med tiden ett frågor och svar upp på myndighetens hemsida.
Där står bland annat att läsa att ”det inte finns någon uttalad gräns” för hur många besökare som krävs för att showen ska räknas som större.
Tack för den informationen.
Det vore också intressant att få veta på vilken rättslig grund beslutet vilar.
Någon sådan finns rimligen, men med tanke på hur originellt Polisen läser lagboken då koranbränningar ska stoppas eller människor visiteras, kan denna grund visa sig vara skakig.
Jag har försökt få ut det formella beslutet. Än så länge tystnad.
Ännu en fråga är varför nyordningen meddelas just nu. Polisen hänvisar till att terrorhotnivån ligger på en fyra, men den höjningen skedde för tre månader sedan.
Hemsidan ger inte heller här något begripligt svar. ”Vi kan inte gå in närmare till skälen till detta, men polisen genomför löpande bedömningar av hotnivån i Sverige”.
Inget är så bekvämt som sekretess för den som vill mumla i skägget.
Varenda väska, inklusive minsta handväska och skötväskor för barn, har inkluderats i förbudet.
Det är med andra ord bara att lämna blöjor och nappflaskor hemma för den förälder som vill ta med sig sin tvåring på barnteater.
Tamponger, nycklar, plånböcker och andra traditionella redskap för terrorister måste pulas ner i de fickor som ofta är väldigt små i damkläder.
I beslutet nämns uttryckligen matcher i allsvenskan och superettan i fotboll. Några av mina källor inom polisen viskar i mitt öra är att det egentligen är här skon klämmer.
Förbudet var först tänkt att gälla idrotten och tog sikte på bengalbränningar.
Men någon inom myndigheten insåg den pedagogiskt hopplösa uppgiften att förklara ett förbud som gäller en match som drar 1 000 besökare men inte en konsert med Madonna på fullsatt jättearena.
Det var först då terrorhotet ska ha kommit in i bilden.
Beslutet blir inte mindre förbryllande av att se det i ljuset av att arrangörer redan undersöker väskor.
Jag går på AIK:s hemmamatcher. Köerna är långa vid insläpp eftersom nitiska funktionärer muddrar och snokar igenom minsta pinal.
Vad har polisens hemsida att säga om detta?
”Flertalet arrangörer har sedan tidigare genomsökt väskor, men med den bedömning som polisen gör av nuläget så krävs det fler säkerhetshöjande åtgärder och därav har man fattat beslut om väskförbud”.
Ännu ett goddag yxskaft-svar, dessutom författat av någon som skulle kunna göra karriär som författare av giftig satir av svensk byråkratisk behandling av det svenska språket.
Det går att fortsätta klia sig i huvudet över detta i evigheter. Comic con, Nordens största event för populärkultur, har meddelat att förbudet inte gäller dess tillställning på Stockholmsmässan i helgen.
Annat är det med det rafflande mötet mellan Athletic Eskilstuna och Örebro SK nästa helg.
Beslutet ställer till stora problem för arrangörer i form av potentiellt publiktapp och missnöje i dörren då besökare ska avvisas.
Och inte minst är det en inte obetydlig begränsning av människors frihet.
Det minsta man kan begära är att polisen ger oss en ordentlig förklaring.
Kanske finns det goda skäl till förbudet. Men tills vidare kan jag inte frigöra mig från en misstanke.
Att en myndighet i medvind, som regeringen öser miljard efter miljard över i budgeten, som av riksdagen får allt den pekar på i form av nya lagar, att denna myndighet har börjat känna att den kan göra lite som den vill.