Som ung drömde jag också om Hollywood
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-25
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag har inte köpt Veckorevyn sedan jag var femton. Men så stannar vi till vid macken och jag har läst allt det andra, och jag läser inte biltidningar. Så jag tar Veckorevyn, sweet nostalgia.
Jag vet inte om VR:s målgrupp har blivit äldre sedan jag var fjortis, men innehållet som det ser ut nu kan inte ha passat sig för en oskuld till minitutt med obefintligt självförtroende och noll kronor på banken.
Så slår jag upp sidan 30 och får syn på en tjej som ser precis ut som Sofia Rågenklint (ni vet hon som har barn med Patrik Isaksson).
Men det är inte Sofia Rågenklint (hon som har barn med Patrik Isaksson). Det är Louise Ohlsson, Hollywoodspion för Veckorevyn, som i en stor intervju berättar om sitt spännande liv i Los Angeles.
Hur ser då hennes liv ut?
Jo, Louise är en tjugofyraårig tjej som flyttade från Hörby till USA efter studenten. Louise visste redan som sexåring att hon skulle bli en superstar i Hollywood. Nu skulle hon uppfylla sina drömmar.
Hon beskriver hur hon kom in i kändissvängen genom sin pojkvän. Louise berättar hur hon körde runt i en Volvo som hennes pappa köpt till henne för att den är säker att krocka i.
Men Louise skäms. Det är pinsamt att parkera bredvid Jaguarer med sin fula svenska bil.
Louise har hånglat med Enrique Iglesias. Detta vill reportern veta mer om.
Louise berättar hur de lekt snurra flaskan och att Enrique var bra på att kyssas men hur han inte kan prata, är vulgär och barnslig.
Trots detta får han följa med henne hem men är mesig och gör inga inviter. Då tröttnar Louise.
Nu är Louise tillsammans med stjärnan från ”That ’70s Show”, Wilmer Valderrama. Men det är inte officiellt. Det är för pinsamt för Wilmer att ha en svensk flickvän som heter Louise på samma sätt som det är pinsamt för Louise att köra runt i en Volvo.
Men nu har pappa köpt en Mercedes i stället.
Men det hjälps inte. Wilmer står ändå inte upp för att han har en tjej som heter Louise och är en nobody.
Jag köper att det är så här, att Hollywood är den ytligaste platsen på planeten.
Men jag köper inte att Louise köper det. Att det är hennes drömliv. Att stånga sig blodig bland människor som aldrig älskar dig för den du är. Att ha en kille som inte vill synas med dig på bilder.
Jag kan inte respektera det.
Kanske ska intervjun ge unga tjejer inspiration att våga följa sina drömmar. Att kämpa på till varje pris.
Men jag ser inte en stark tjej som jobbar hårt mot sina mål. Jag ser en tjej som ligger sig fram och som lämnar värdighet och liknande små detaljer därhän.
Jag har förstått att jag också drömde om att vara rik och berömd i Hollywood när jag var ung. Men sedan växte jag upp.
Louise är tjugofyra år. När jag var tjugofyra år drömde jag om ett hus med tvättstuga och uteplats med plats för sandlåda.
Väx upp Louise.