Lågt förtroende för journalister är bra
Kulturskribenten Lars Linder bekymrar sig i DN över att journalister har lågt förtroende hos allmänheten.
Jag – och Lars Linder – tillhör den yrkesgrupp som har lägst prestige av alla. Politiker, rörmokare, bilhandlare, fastighetsmäklare och försäljare av mobiltelefoner åtnjuter större aktning än en reporter.
Föraktade är vi, bespottade, misstrodda.
Det där brukar alltid framställas som ett problem. Redaktörer av olika dignitet rynkar pannorna och menar att allmänhetens förakt innebär en kris för pressen.
Jag anser att det är tvärtom. Den journalist det är något med söker inte publikens applåder och han går inte i någons ärenden, inte i ”allmänhetens”, inte överhetens.
En gång var jag perifert delaktig i att avslöja Ericssons skumma affärer på Balkan och i Mellanöstern. Jag vill kalla det mutor men det vill inte Ericsson som pratar om ”kommissioner” till ”agenter”.
Tror ni allmänheten tackade för artiklarna? Nej, läsare ringde och skällde för att kursen på Ericssons aktier kunde sjunka.
Den reporter som söker aktning hos allmänheten får vara så god att försöka pejla stämningen i de breda folklagren. En reporter i Tyskland år 1932 hade kanske tvingats uttrycka ett djupt känt förakt för judar för att allmänheten skulle högakta honom. Om jag skriver att jag visserligen inte har något emot muslimer men de börjar bli för många, kanske en stor läsekrets anser att jag är den ende skribenten i Sverige det är någon stake i.
Ska jag söka förlitan högre upp? Om jag skriver på ett visst sätt kanske såväl höga politiker som framstående företagsledare tycker att jag är en fin redaktör.
Det finns skribenter som förvandlas till knähundar inför makten. Gärna skryter de om vänskap, inbillad eller verklig, med de stora, berömda och inflytelserika. En sådan journalist kan belönas med aktning. I långa loppet förvandlas aktningen lätt till förakt.
En reporter som söker prestige och popularitet blir ordens hora. Jag har bara en skyldighet och det är att skriva så sant och så väl jag förmår.
Därför är det inte självklart illa att åtnjuta lågt förtroende. Det kan lika gärna vara ett friskhetstecken.