En stockholmare behöver inte vara omtyckt av alla
Det spred sig en känsla av lättnad när Umeå-Jesus förklarade att det var ”ett straff” att tvingas bo i Stockholm.
Äntligen hade Jonas Sjöstedt satt foten i Stalinorgeln. Äntligen en doft av något som inte var trevligt och blygsamt och inkännande. Hade han inte sagt som han sade, anade man, skulle det ha varit omöjligt att inte ta nästa naturliga steg och tilldela den fulländade Sjöstedt droit de seigneur till varje rodnande brud i Sverige.
En retorikexpert med pärlhalsband och östermalmsk paradspegel – kanske en av Sjöstedts grannar – förklarade att det här var ett misstag som den nye vänsterledaren skulle få leva med resten av sin karriär. Se bara på moderaten Anna Kinberg Batra, påpekade experten. Det är fjorton år sedan hon sade att ”stockholmare är smartare än lantisar” och det förföljer henne ännu.
En vattentät analys. Förutom att den är helt fel, förstås.
En ingift farbror med revolutionärt förflutet var för några år sedan vänlig nog att ge mig ”Valda verk” av Lenin i två band. Jag lovar att grovriva böckerna och äta dem som borsjtj om någon kan visa att Vänsterpartiet förlorar en promille i stöd på grund av Sjöstedts Stockholmsobehag. För det är skillnad på folk och folk och den viktiga skillnaden vad gäller stockholmare är att de inte bryr sig.
Hade Sjöstedt givit sig på Sundsvallsbor, smålänningar eller jämtar, hade han redan varit på förlåt-mig-turné. Hade han sagt något uppriktigt om Göteborg hade tjôtet fått sådan styrka att norska meteorologer fick ge det ett namn.
Men inte bryr sig stockholmare. Hade Kinberg Batra sagt att lantisar är smartare än stockholmare, kunde hon ha varit partiledare i dag.
Kanske beror det på att de flesta av oss som bor i Stockholm är inflyttade. Kanske på att även stockholmare ofta är en generation från ladugården och har bondens misstro mot storstaden. Men jag tror att det beror på att vi har hyfsat självförtroende. Det gör inget att alla inte tycker om oss. Det vore rent av lite genant om alla gjorde det.
I detta snarstuckna, lättförnärmade land är det nästan bara i Skåne man kan hitta en liknande, obekymrad säkerhet. Det är därför Stockholm och Skåne är som oaser i granöknen.
Sjöstedt är alltså fortfarande fulländad: även när han gör fel, gör han det på rätt sätt. Och så ser han så trevlig ut.