Världspolitiken tillbaka på sandlådenivå
Joe Biden kallar Vladimir Putin en mördare. Putin svarar med ”den som sa det han är det”.
USA kallar Kina ett hot mot världsordningen. Kina kontrar med att västvärlden saknar kvalifikationer att döma Kina.
Världspolitiken är tillbaka på sandlådenivå med vindpustar från kalla kriget.
Valet av Joe Biden möttes av jubel i väst men i Moskva och Peking var det först helt tyst. Donald Trump var mycket mer en ledare i Putins och Xi Jinpings smak.
Nu känner nytillträdde Biden ett behov av att visa sig tuff mot de båda rivalerna. Att han tänker bryta med Trumps gullande med allsköns diktatorer inklusive Putin och Xi.
Förmodligen var det därför som Biden svarade ja på en fråga från en tv-reporter om han ansåg att Putin var "en mördare". Dessutom hotade han Rysslands president med "konsekvenser" för att Ryssland lagt sig i det senaste presidentvalet i USA. Motåtgärder som han lovade skulle märkas de närmaste veckorna.
Kreml verkade först en aning tagna på sängen. Det tog flera dagar innan Putin lyckades samla sig till ett svar. Då på en nivå värdig en skolgård på mellanstadiet.
– Den som sa det han var det, var Putins replik.
I går inleddes det första toppmötet mellan USA och Kina sedan Biden tillträdde. Det hålls i Alaska eftersom USA propsade på att det skulle ske på amerikansk mark.
Även här haglade förolämpningarna. Det var som att återigen höra retoriken från det kalla krigets dagar när de båda sidorna talade förbi varandra istället för med varandra. En retorik främst ämnad för hemmapubliken.
Bidens utrikesminister Anthony Blinken förklarade att Kina utgjorde ett hot mot den regelbaserade världsordningen med sin förföljelse av muslimer i Xinjiang-provinsen och sitt kväsande av demokrati i Hongkong.
Uppfriskande
Kinas toppdiplomat Yang Jiechi svarade att USA och för den delen hela västvärlden helt saknar kvalifikationer för att tala med Kina utifrån en styrkeposition och istället borde ta itu med sina egna demokratiproblem.
Istället för de två minuter av inledningsord som man enats om munhöggs de två ledarna i en timme inför öppen ridå.
Det kan på ett sätt tyckas uppfriskande att världens ledare är raka och ärliga. Förre svenska utrikesministern Carl Bildt brukade formulera det som att man ska kalla en spade för en spade.
Samtidigt finns det ett skäl till att länder i internationella relationer använder sig av diplomati. Att man inte alltid använder de värsta invektiven och förolämpningarna offentligt eftersom det då blir svårt att komma överens och samarbeta.
Nu börjar vi åter närma oss samma tonläge som när kalla kriget och konkurrensen mellan Kina, USA och Ryssland, mellan kapitalism och kommunism, var som störst. På den tiden som Sovjetunionens ledare Nikita Chrusjtjov satt i FN-skrapan och dängde sin sko i talarstolen.
Det märkliga med dagens starkt försämrade relationer är att det inte längre finns någon riktigt ideologisk kamp som motiverar den. Kommunismen och dess många förgreningar är i praktiken död. I Kina är det visserligen kommunistpartiet som fortfarande styr men med en kapitalistisk ekonomi. Medborgarna ska hålla käft och göra som de blir tillsagda.
I utbyte erbjuder staten ökad levnadsstandard. Ungefär samma koncept gäller i Ryssland med skillnaden att kommunistpartiet ersatts av Putins Förenade Ryssland.
Garanti för demokrati
Nu handlar det mer om naken maktpolitik utan ideologisk förklädnad. Alla tre vill vara den största och stöddigaste killen på skolgården. Det ger prestige och fördelar som gör det lättare för dem att hålla sig kvar vid makten.
Man skulle kunna rycka lite småleende på axlarna åt spektaklet men bakom sandlådekriget finns ett blodigt allvar.
Även om USA av egoistiska skäl vill förhindra att Kina blir lika mäktigt så finns det en annan dimension. USA är den yttersta garanten för den liberala världsordningen som både Kina och Ryssland utmanar. Kina vill ersätta den med sin statskontrollerade ideologi där medborgarna ska agera lydiga undersåtar. Där ingen plats finns för avvikande åsikter eller pressfrihet.
Med pandemibekämpningen som senaste framgång presenterar Kina sitt samhällssystem som överlägset den liberala demokratin och vill gärna sprida det i världen som ett sätt att stärka sin egen makt. Vinner Kina den kampen hotar det demokratiska länder över hela världen. Även Sverige.
Samtidigt som den kampen hela tiden ligger som ett bakgrundsbrus måste världens tre mäktigaste kunna samtala och samarbeta med varandra. Oenigheten och olikheterna är många men det finns områden där man har gemensamma intressen.
För USA och Ryssland handlar det bland annat om att förhindra en ny kärnvapenkapprustning.
För USA och Kina att hjälpas åt så att världen kan minska världens uppvärmning tillräckligt för att undvika en klimatkatastrof.
För att det ska lyckas måste ledarna sluta att skvätta sand på varandra. Annars blir det snart större stenbumlingar som far genom luften.