Frågan är inte om vi går med - utan när

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-09-28

helskärm

I två årtionden har ­Sverige närmat sig medlemskap i Nato. Med myrsteg visserligen.

Men riktningen har varit både klar och tydlig.

Under efterkrigstiden var ­Sveriges säkerhetspolitiska mantra ”alliansfrihet i fred ­syftande till neutralitet i krig”.

Så är det inte längre.

Den strikta linjen mjukades upp redan med det svenska medlemskapet i EU för 20 år ­sedan.

Ett knappt decennium senare kom försvarsberedningen, med representanter för alla riksdagspartier, under ledning av dåvarande ordföranden ­Håkan ­Juholt överens, om ­följande formulering:

”Det är svårt att föreställa sig att Sverige skulle ­ställa sig neutralt i händelse av väpnat ­angrepp mot ett ­annat EU-land”. ­Bara Vän­ster­partiet ­opponerade sig mot ordvalet.

I den senaste ­utrikespolitiska ­deklarationen, ­uppläst av utrikes­­minister Carl Bildt (M) i riksdagen i februari togs ytterligare några steg bort från alliansfrihet och neutralitet:

”Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vi ska både kunna ge och ta emot stöd, såväl civilt som militärt.”
 

Sett i det ljuset är ­resultatet av Aftonbladets enkät på Kristdemokraternas riksting här i Karlstad föga för­vånande. Tre fjärde­delar av de tillfrågade svarar ja på frågan om Sverige bör gå med i Nato.

Mer förvånande är det med tanke på Kristdemokraternas ­historia. Där finns en starkt ­pacifistisk strömning som också tog sig uttryck i motstånd mot kärnkraft och kärnvapen.
 

I dag tar KD-tinget ställning till partistyrelsens förslag om en förutsättningslös utredning och för- och nackdelarna med ett svenskt medlemskap i Nato. ­Förhandstippat är att det blir ja.

Det betyder att Kristdemokraterna intar ungefär samma ståndpunkt som Centern som vill utreda Sveriges säkerhetspolitiska sam­arbeten.

Folkpartiet vill att Sverige går med i ­Nato och Moderaterna slår fast att svensk säkerhet skulle förbättras ­genom ett medlemskap. Men ­båda partierna anser att det krävs ett brett folkligt stöd för att ta steget dit.

Socialdemokraterna vill att Sverige förblir alliansfritt.

I praktiken har dock Sverige närmat sig Nato på fler sätt än med ord.

1994 gick vi med i systerorganisationen Partnerskap för fred som haft flera militära övningar på svenskt territorium, vi har en Natoambassadör, officerare på Natos högkvarter och driver en myndighet tillsammans med tio Natoländer och Finland som underhåller amerikansktillverkade flygplan för transport av personal till internationella insatser.
 

Svenska soldater har också deltagit i Natoledda operationer sedan 1992, i bland ­annat Kosovo, Afghanistan och Libyen.

Vi kommer inte att gå med i Nato i morgon, inte i övermorgon och sannolikt inte ens inom fem år.

Men riktningen är solklar och en dag kommer vi att vara medlemmar.

Var så säker.