Så påverkas livet som fotbollsspelare av pandemin

Niklas Thor

Den vanligaste frågan jag får just nu handlar om hur livet som fotbollsspelare påverkas av den rådande pandemin. För visst påverkas vi i allra högsta grad, även om vi är lyckligt lottade och (än så länge) har våra arbeten kvar.

Men hur väljer man att tackla en motgång som man inte riktigt kan styra över? Både på individuell nivå men också som grupp och i det här fallet som klubb.

Allsvenskan skulle i sedvanlig ordning ha dragit igång i början av april. Men som många vet så kom beskedet att seriespelet skjuts upp till början av juni.

Minst.

Och jag ska inte ljuga, det var ett tungt besked och det kändes för en stund meningslöst att träna när man arbetat länge med ett mål i sikte, som snabbt rycktes bort precis framför ögonen. Och framförallt när allt är ovisst och det ena dagen pratas om träningsmatcher och  nästa inte. Skulle vi ens få träna tillsammans?

Dessutom finns också oro över ekonomin i klubben, har Sirius råd med detta? Har andra klubbar det? Vad händer om klubben inte kan betala ut löner? Funderingar som många, många andra i samhället och världen också tvingats ställa sig den senaste tiden om sin arbetsgivare. 

Ganska tidigt stod det klart att hela klubbens personal skulle permitteras, ett bra beslut med klubbens överlevnad som högsta prioritet.

Vi fick också besked om att vi kunde träna, till en början utan träningsmatcher, men under speciella former.

Man byter om hemma, kommer ombytt direkt till träningen och åker hem efteråt och duschar. Med minimal eller helst ingen fysisk kontakt alls med andra (mer än i själva fotbollsspelet då). Rigorösa handtvättnings- och hygienrutiner, extrema logistiklösningar och en stor mängd disciplin är och har varit tvunget för att kunna hålla igång själva träningen.

Inga gemensamma samlingar utanför planen och personer som befinner sig i riskgrupp som arbetat runt laget får av förklarliga skäl inte vara på plats. Svårplanerade träningar och upplägg på grund av ovissheten kring träningsmatchers vara eller icke vara.

Jag är otroligt stolt över föreningen och laget och hur vi tar oss an den här utmaningen just nu. Hur varje anställd gör ett stort arbete på mindre tid än förut, hur vi håller igång träningen under extrema förhållanden och hur varje spelare pressar sig och ser det roliga i att kunna träna på och utveckla saker som man inte hunnit med annars under matchsäsong. För individuellt får man just nu bara tänka på dagens träning och göra det man kan just idag.

Vi i laget vet inte vad som kommer att ske framöver och när, men vi försöker att ta ansvar genom att rusta oss på bästa sätt för att hamna i så bra position som möjligt när det väl drar igång igen.