En myt att vi inte får prata om invandring
Den svenska flyktingdebatten präglas av en så allvarlig brist på verklighetsförankring att den borde intressera psykiatrin.
Frågan är vilket som är värst – vanföreställningen att vi inte får prata om invandring eller den accelererande tokigheten i de politiska utspelen.
Påståenden om att vissa ämnen är tabu och inte tas upp av tidningar, radio och tv har förvisso länge grasserat hos rasister, homofober, skattekverulanter, kvinnohatare och annat löst folk som inte i tillräcklig utsträckning har lyssnat på doktorn och skött sin medicinering.
De senaste åren har denna spretiga konspirationsteori emellertid koncentrerats till en fråga som med betydande framgång har odlats på sajter där ett mindre antal klarsynta individer har begripit att Jonas Gardell och Gudrun Schyman har ingått en pakt med terrororganisationen IS i syfte att ta makten i det en gång så välmående folkhemmet.
Myten om att vi inte får prata om flyktingmottagandet har lyckats sprida sig från högerextrema sajter via vissa borgerliga ledarskribenter tills det i förra veckan landade på Gomorron Sveriges officiella twitterkonto:
"7.24 diskuterar Kerstin Holm frågan som inte diskuteras - migration".
SVT gjorde dock snabbt avbön. "Så sent som i fredags hade vi debatt i ämnet".
Denna ursäkt satte fingret på något viktigt i sammanhanget. Frågan diskuteras nämligen var och varannan dag. Debattprogram, ledarsidor, politiker, förståsigpåare, det är på väg att bli en industri.
Gammelmedia har helt enkelt fått nippran och pratar knappt om något annat. Bristerna i integrationen är alls ingen oviktig fråga och reformer behövs, men fixeringen har lett till att andra brännande politiska frågor har trängts undan.
Vissa av konspirationsteoretikerna är medvetna om detta faktum och medger att en debatt förs, men hävdar att frågan bara får behandlas på ett visst sätt och att det är strängt förbjudet att prata om minskad invandring.
Inte heller detta är sant. Sverigedemokratiska politiker deltar i var och varannan diskussion i medierna och på SVT Debatt ropas det om att Sverige inte klarar fler flyktingar med deltagare som tycks vara rekryterade från Flashback.
Dessutom har företrädare för två borgerliga partier, som händelsevis har usla siffror i opinionsmätningarna, skrivit den ena debattartikeln efter den andra om just denna aspekt.
Vilket för oss över till det andra problemet i det offentliga samtalet om migration och integration, vissa politikers närmast hallucinogena uppfattning om internationella överenskommelser och svensk lag.
Så sent som i tisdags hojtade några ledande folkpartister om en "nationell och bred överenskommelse om hur mottagandet av flyktingar i nuläget kan begränsas".
Detta är nu inte är möjligt att genomföra med mindre än att vi kastar FN:s flyktingkonvention och EU:s asylsystem, två regelverk Sverige har förbundit sig att följa, i papperskorgen.
Av bara farten passade FP-politikerna på att hävda att "sett till befolkningsmängd, finns det inget annat land som är i närheten av Sveriges mottagande".
Säg det till Libanon, som med en befolkning på fyra miljoner har tagit emot över en miljon flyktingar.
En annan godbit i sammanhanget var då KDU:s ordförande Sara Skyttedal nyligen föreslog att den som är medlem av en "grundlagsfientlig organisation" ska dömas till fängelse.
Passa dig, statsminister Stefan Löfven. Du leder ett parti som i sitt partiprogram vill avskaffa monarkin. I Skyttedals Sverige skulle polisen komma och ta dig.
Minns någon utspelet som tre kristdemokrater och en centerpartist gjorde strax före jul?
De hade lyckats inbilla sig att vissa flyktingar var mer riktiga än andra och åberopade en forskare som i en rapport ska ha skrivit att "påstått förföljda unga flyktingar i själva verket är jordägare utan giltiga asylskäl".
Forskaren i fråga ville av icke redovisade skäl inte visa upp studien med dessa spektakulära resultat och en närmare granskning av hans värv visade att han mest ägnat sig åt pedagogik och infrastruktur i Pakistan.
Jag har åldrats tio år bara av att skriva den här texten.