Kvinnohataren – en utrotningshotad art
”Bästa Frida! Det är dessa element som gör det så svårt att ta sexuella kränkningar på allvar.” Jag rynkar pannan, fnissar lite. Kan inte låta bli. Läser mejlet igen. Dessa element?
Elementet han menar är hon jag skriver om. En framgångsrik, ung tjej. Orädd, på fler sätt än ett. Orädd till den grad att hon vågar berätta hur någon kränkte henne framför miljonpublik och hur hon sedan ombads låtsas att hon ville. Att hon var okej med det.
Hade det här mejlet kommit för några månader sedan hade jag känt sorg, frustration. Men nu känner jag mest att han, en man som är arg, inte riktigt fattat sin egen irrelevans. Fattat hur maktlös han är på väg att bli. Som en utrotningshotad art i ett 2016 som är på väg att bli så mycket friare. För vi är klara med brölandet om att tjejer ”ska hålla käften nu”. Det är över, förbi, fungerar inte längre. Att vara arg på att tjejer säger ifrån har aldrig varit så utdaterat. 2016 är snart slut och vi måste lära oss några saker. Vi kan börja med att det är fett lame att skriva hat till och om kvinnor i allmänhet.
Men framför allt måste vi prata om hur det aldrig är rätt att göra fel. Fortfarande. Det har alltid varit så men kanske är det tydligare nu. Nu när tjejer sliter fram alla monster från under sängarna. De som ligger där undangömda eller i värsta fall; de som varit i. Alla monster, övergrepp eller trakasserier som tystats ner. Oavsett hur de hände eller i vilken situation. Framför Instagramföljare, främlingar, kompisar eller tv-tittare. Att tysta ner sexuella trakasserier, som arbetsgivare, makthavare eller medmänniska, det finns ingenting rätt i det. Ingenting läkande eller stärkande. Det är bara fel. Ett fel som måste åtgärdas. Och det är det vi gör, om ni inte förstått det än.
Åtgärdar det.
Högljutt, naturligt, direkt. Med ord och handlingar och en deleteknapp för mejl från arga människor som en gång trodde att deras handlingar skulle bära frukt. För har någon, en tv-kanal eller en medmänniska, försökt rättfärdiga en brottslig handling genom att tysta ner det har vi ett problem. Eller hur?