Viktigaste valet för S

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-01-22

Valet av process ­avgör vem som blir Socialdemokraternas nya ordförande.

Får partiveteranerna bestämma lutar det åt en person som gick med i SSU som 11-åring, sitter i riksdagen och sannolikt också i partiledningen.

Får medlemmarna ett ord med i laget kan det bli Thomas Bodström eller någon annan frifräsare.

I varenda ny mätning av stödet för Socialdemokraterna slås nya botten­rekord. I dagens Sifo ­samlar partiet 24,6 ­procent av väljarna, den sämsta siffran sedan ­mätningarna inleddes 1967.

Varningsklockorna har ringt länge. Men nu är det blodigt allvar.

Socialdemokraterna har inte råd med att på nytt misslyckas i valet av partiledare. Den person som utses nu kommer att leda partiet under supervalåret 2014 med val till både riksdag, EU-parlament, landstings- och kommunfullmäktige.

Avgörande för vem som slutligen utses blir valet av process. Öppen och modern? Eller sluten och gammalmodig?

I en öppen process har helt andra kandidater möjlighet att vinna än i en sluten.

Slutna processer gynnar dem som liknar resten av ledningen. ­Öppna dem som har en annan bakgrund.

Klockan 13 den 10 mars förra året avslöjade val­beredningens ordförande Berit Andnor att deras förslag till ny S-ordförande efter Mona Sahlin var Håkan Juholt.

Förundran var stor. Hur kunde det bli han, en ­person som knappt gjort sig känd under sina drygt 16 år i riksdagen?

Förklaringen var processen. Andnor och hennes medarbetare använde sig av bunkermetoden. Medlemmarna fick visser­ligen tycka till om kravprofilen på den nye ledaren.

Men i namndiskussionerna släpptes de inte in i. Den sköttes av valberedningen, försteombudsmännen och partidistriktens ordförande. De utgör partiets urgamla maktstruktur där vakthållningen av det egna inflytandet är lika avgörande som omsorgen om partiets bästa.

Resultatet vet vi.

I en öppen process hade Juholt förmodligen inte haft en chans. Han var för okänd, för retro och, ­enligt egen utsago, alltför yvig och ostrukturerad.

Nu står Socialdemokraterna på nytt inför valet mellan en öppen och en sluten valprocedur.

Lika sluten som förra gången kommer den ­definitivt inte att vara. Men den avgörande frågan är vilka som får mest makt i urvalsprocessen. Medlemmarna eller partihierarkerna?

Centern valde en för både medlemmar och partitopp attraktiv balans när Maud Olofssons ­efterträdare utsågs förra året. Efter att ha lyssnat av partiopinionen sa valberedningen att deras uppfattning var att tre kandidater hade störst stöd.

De fick varsin pressekreterare och 10 000 kronor var att kampanja för. När kampanj­en var avslutad bad valberedningen om partiorganisationens synpunkter och föreslog så Annie Lööf.

Hon startade alltså sin partiledarbana med maximalt stöd, med både medlemmarna och partitoppen bakom sig. Juholt hade varken det ena eller det andra.

Valet av process kommer att avgöra vem som blir Social­demokraternas nya ordförande.

Väljer man liksom förr, att ställa medlemmarna åt sidan, slutar det sannolikt med en person som gick med i SSU som 11-åring, sitter i riksdagen och förmodligen också  i partiets ledning. Alltså en som ­alla de andra  i parti­hierarkin lättast kan identifiera sig med. Läs Sven-Erik Österberg, Thomas Östros eller ­någon ­annan  i samma genre.

Väljer partiet däremot att ­släppa in medlemmarna kan det bli Thomas Bodström eller ­någon annan ­libero.Bodström blev partimedlem när han utsågs till­ justitie­minister. Eftersom han inte har en  armé av gamla SSU-kompisar att luta sig mot är medlemmarna hans, och hans ­gelikars, enda chans.