Sjuttiotal, så var vi där igen – eller inte
Radioteatern har börjat lägga ut sitt arkiv. Om man vill går det att lyssna på ”Utvandrarna” i åtta delar med Vilhelm Moberg själv som berättare och Gunnel Broström som Kristina. Eller ”Kameliadamen” med Inga Tidblad och Jarl Kulle.
Bra grejer. Däremot …
Varje dag gör de också något som heter ”Världshistorien”. Formen är en kortpjäs om en person per dag, hela detta år. Listan på de 365 personerna är hopsatt av Forum för levande historia och Svenska PEN-klubben. Grundtexterna är skrivna av Ola Larsmo och radioteaterchefen Stina Oscarson kläckte idén. Samtliga 365 har verkat i Raoul Wallenbergs anda ”för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati”. Inspelningarna sker över hela Sverige på apotek, fängelser och sjukhus. Alla Sveriges 19 länsteatrar är inblandade. Sara Lidman har dessutom återuppstått för att läsa en daglig västerbottnisk förbannelse.
Det sista hittade jag på, men det är en satsning så helgjuten att Sara kunde ha rest sig ur kistan. Det är också riktigt dålig teater.
Det rör sig mestadels om styltiga dialoger mellan platta figurer som rapar upp ilskna slagord, eller löjliga dumheter. Ungefär som klipp ur en Beckfilm, fast med pekpinnar.
Jag kan tänka mig att det inte är så lätt att göra 365 bra teatersnuttar på raken. Antagligen är inte alla 365 namn på den där listan, hur oantastliga de än är, lika inspirerande.
Men det intressanta är att den dåliga teatern inte är resultatet av ett övermäktigt uppdrag eller ens, skulle jag tro, av ett underskott på talang. Jag är tvärtom rätt övertygad om att den dåliga teatern är medvetet vald.
Det här är nämligen avsiktlig plakatteater och undermålig kvalitet är ett formgrepp som hör till den genren. Dels därför att god kvalitet kan tolkas som borgerlig elitism, dels därför att en folklig publik antas behöva rakast möjliga budskap för att inte ta miste på vad den måste tycka.
Sjuttiotal: så var vi alltså där igen. Eller kanske inte alls.
Stina Oscarson är född 1975, ungefär samtidigt som plakatteatern firade sin storhetstid. Ganska raskt därefter dog den av leda.
Jag vet inte om Oscarson tror att hon kan återuppväcka ett så visset kadaver. Min gissning är att hon är för smart för att tro det, men att hon känner viss nostalgi för en tid hon bara hört talas om ryktesvägen, att hon tycker att det är lite kul att retas och att hon passar på, nu när hon har fått Radioteatern för att göra det.
Det kan vi väl unna henne. Vi har ju alltid arkivet.
Dagens fakta
Efter år i exil flyttade Bertolt Brecht till Östberlin 1949 och blev kvar där till sin död 1956. Han hade dock österrikiskt medborgarskap och utländska bankkonton. Han erhöll Stalins Fredspris 1954, ett år efter att sovjetiska styrkor slagit ned de civila protesterna under Berlinrevolten.
Dagens byggnad
Theater am Schiffbauerdamm, Berlin, är en byggnad i nybarock, ritad av Heinrich Seeling och uppförd 1892. Max Reinhardt var en av teaterns första direktörer och uruppförandet av Tolvskillingoperan skedde här 1928. Bertolt Brecht gjorde teatern till sin efter andra världskriget.