Låg status innebär att jag får läsa in min bok själv
Alla yrken har sin statushierarki.
Är man kontorsslav handlar det kanske om vem som har den magiska koden som ger rätt att beställa kontotaxi. Är man sotare handlar det kanske om huruvida man får stå i snålblåsten på taket och glo ned i en tjärsvart pipa, eller om man får stå i stugvärmen med en komradio. Jobbar man i snabbköp är skillnaden mellan ofrälse och fint folk kanske på vilken sida om delikatessdisken man står. Vad vet jag?
Men hierarkierna finns alltid där.
Jag har just upptäckt en sådan bland folk som skriver böcker.
Inbundet har sålt slut, pocketen går bra och det ansågs därför dags att göra ljudbok av ett par saker jag skrivit. Det var aldrig något snack om vem som skulle läsa in böckerna. Det skulle jag göra själv.
Den officiella förklaringen var att jag klarar av en sådan sak. Jag har inga gravare talfel, stammar inte och kan bevisligen göra mig rimligt förstådd. Det lades fram med lite mer pudersocker: jag har en ”bra röst” och det jag skrivit är så speciellt att det vore fel att låta någon annan gå lös på det. Smickrande. Men ni förstår ju vad det handlar om. Egentligen.
Liza Marklunds senaste är inläst av Eva Röse. Leif G W Perssons memoarer av Peter Andersson. Jättesäljaren ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret” av Björn Granath. Jan Guillous ”Brobyggarna” av Tomas Bolme. ”Jag är Zlatan” av Jonas Malmsjö. Läckbergs ”Änglamakerskan” av Katarina Ewerlöf.
”Munken och Kulan – Med öppen gylf” som är skriven av Åke Samuelsson och säkert är en utmärkt bok, men långt ned i Bokus försäljningslista över ljudböcker, är däremot inläst av ... just det, Åke Samuelsson.
Ni ser mönstret, eller hur? Hyr man in en riktig skådis som jobbat med rösten i åratal, blir det en till som ska dela på kakan. Så mycket har inte mina böcker sålt.
Nu gick allt bra, studioproffsen var trevliga och jag kunde småprata med Stefan Sauk och Rachel Molin på kafferasten. Icke desto mindre har jag fått reda på min plats i hierarkien: undre medelklass. Tillräckligt uppburen för att få göra ljudbok, men inte stor nog för att få Johan Rabaeus att göra det åt mig. Jag skulle gissa att det motsvarar att vara ansvarig för frukt och grönt i snabbköpet, eller anförtros vinlotteriet på kontoret.
Jag vill på detta sätt hälsa till er, alla mina klasskamrater därute. Håll era huvuden högt.