”Man bör fokusera på att förhindra nya övergrepp”
Publicerad 2018-05-09
Antalet dömda för våldtäkter med minst två gärningsmän ökar, är det bra eller dåligt? På den frågan finns inget entydigt svar. Det är förstås dåligt om denna typ av (ovanliga) övergrepp har ökat, men bra om skillnaden istället ligger i anmälningsbenägenhet och lagföring. Men alldeles oavsett om övergreppen ökar eller ej, behöver vi prata om åtgärder. Hur ska samhället svara? I väntan på väluppfostrade, välfungerande pojkar och män, en fungerande integration och ett jämställt samhälle, får rättssamhället se till de lösningar som finns.
Det ligger nära till hands att fokusera på straffprocessen som svar på en granskning som den här, men ett sådant synsätt har flera problem. För det första avhandlar straffprocessen bara bevisningen, och kan inte göra gärningen ogjord. För det andra är sexualbrotten särskilt besvärliga ur bevishänseende. De är helt enkelt svåra att styrka, varför många förundersökningar läggs ned långt innan åtal, långt innan rättegång. Ingen samtyckeslag i världen kan ändra på detta faktum.
Istället bör man fokusera på att förhindra nya övergrepp, och då behövs ett vidare perspektiv än sedvanliga straffskärpningar. Man kan säga mycket om de klienter vi försvarar i domstol, men de brukar sällan beakta just straffskalan innan gärningen sker. Ur det proaktiva perspektivet är inte heller förövarnas ursprung mest intressant, eller det faktum att bara 2 av 112 läst på universitet, eller att en tredjedel inte gått ut grundskolan och/eller hoppat av gymnasiet.
Istället tänker jag på kombinationen mellan gärningsmännens ålder och återkommande avvikande beteenden, och tänker sedan på lag om särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. En ofta bortglömd lagstiftning i en offentlig debatt som domineras av straff och straffskalor. Men det finns ingen bättre lag för att fånga upp unga människor med gränsöverskridande beteende, kriminella värderingar och destruktivt umgänge, innan någon fallit offer för en ny gruppvåldtäkt. Dessutom bygger lagen på samarbeten som är långt mer effektiva än någon straffprocess kan vara, nämligen samarbeten mellan föräldrar, skola och socialtjänst. Till sist finns möjligheter att placera den unge i behandling för bland annat avvikande sexuellt beteende.
Brottsofferperspektivet kräver inte nödvändigtvis hårdare straff eller ökat antal utvisningar. Det finns redan hårda straff för grov våldtäkt, som är den sedvanliga rubriceringen här, och gärningsmän utvisas redan för detta brott i många fall. Ett sant brottsofferperspektiv är istället att göra allt vi någonsin kan för att förhindra nya övergrepp.