Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sibylla

Kokt med bröd det borde serveras i Irak

Jo, jag vet att vi inte kommer att få se det i Tinas kokbok. Hon tycker nog inte att det är ”jättegott”. Eller kanske gör hon det, fast bara i hemlighet.

Det krävs inget gourmetsalt. Ingen teflonduk, ingen digital stektermometer och ingen stavmixer. Det krävs inte ens äkta vaniljstång. Sån där som det tydligen blivit svårt att få tag i, eftersom alla vill göra som Tina. Det läste jag i Aftonbladet i går.

Nej, inget av det där behöver du. Allt som behövs är en gryta och lite vatten. Möjligen ett lagerblad och några pepparkorn, om du vill lyxa till det lite. Men inget mer.

Förutom huvudingrediensen, förstås. Korv. Kokt. Gärna med bröd. Det är vad jag pratar om.

Ursäkta mig i olivoljeoceanen, korianderskogen och parmesanalperna. Förlåt att jag inte kan ge er ett skäl att ta fram ert nya laserslipade knivset.

Men kokt korv behöver inte allt det där. Ketchup och senap. Kanske lite vanlig bostongurka. Men annars nada. Inget. Nothing.

Och vanlig kokt korv hör dessutom till de där få rätterna som är husmanskost, men som man ändå vågar prata om. Det går inte med mycket annat.

Skriver man om kroppkakor blir man mejlbombad av smålänningar. Säg något om palt och Norrland hetsar upp sig till inbördeskrigets gräns. Inte ens falukorv vågar man nämna. Då dyker väl varumärkesväktare från Dalarna upp för att skydda sitt arv.

Men vanlig kokt korv. Med bröd. Det kan man prata om. En rätt som på en och samma gång är ursvensk och världsmedborgare. En fredsmäklare. De borde servera den i Irak. Fast utan fläsk, förstås. Den perfekta segermaten när Sverige vunnit bandy-VM.

Man kan göra den hemma. Men alla vet att en kokt med bröd är bäst utomhus.

På stående fot. Direkt ur lådan. Finns det ett nödvändigt tillbehör till en kokt med bröd så är det korvgubben.

Här i Stockholm försvann korvgubbarna ett tag. Någon byråkrat hade fått för sig att de var snuskiga. Sedan kom de tillbaka. I snö, snålblåst och hagel står de där. Utan annat skydd än parasoll och gott humör. Tio spänn slangen.

Men nu, hör jag ryktas, vill min kommun utrota dem. Priset på ett årstillstånd för att få sälja korv på gatan ska mer än fördubblas. Från 16 000 till 36 000 spänn. Bara sparkade börsmäklare med fallskärm kommer att ha råd att bära lådan.

Kanske är det en konspiration. Någon slags offensiv av kockmaffian, EU:s olivoljeproducenter och byråkrater med feta representationskonton. Ett försök att utrota den enkla maten. Men den som angriper våra korvgubbar angriper hela svenska folket. Det borde bli gatustrider.

De får gärna tafsa på currymorötterna och den varma getosten. Men rör de min korvgubbe blir jag en tiger.

Följ ämnen i artikeln