Arbetsgivaren var ute efter våra själar
När man var precis i början av arbetets tröstlösa gatlopp fanns det ett och annat som fick ens förakt att porla, likt vattnet i en sarkastisk springbrunn. Bland dessa företeelser var skyltarna på hamburgerrestauranger, som uppgav vilken finnig tonåring som just då stoltserade med titeln ”månadens anställde”.
Föraktet hade inget att göra med själva hamburgerjobbet. Inte med finnarna heller. Det var inte ens riktat mot stackaren på bilden. Det hade delvis att göra med att skylten var så parodiskt amerikansk. Men mest med att den signalerade ett alldeles för smetigt förhållande till arbetsgivaren.
I hemlighet var det ju spännande att arbeta, hur trist själva jobbet än var. Men det gällde att hålla på sin värdighet också. Inte låta sig annekteras av arbetsgivaren, på samma fjäskiga sätt som Österrike lade sig för Hitler. Det fanns en rätt osmält känsla av att arbetsgivaren var ute efter ens själ och att man snart skulle vara en vanlig, anonym kontors- eller köksråtta, om man inte höll sig på sin kant.
Det var ”Va skaru bli” och ”Aldrig nånsin din clown”.
I sak var den där känslan förstås alldeles korrekt. Det är ju precis så arbetslivet fungerar. Det är därför unga män i förvånansvärt stor utsträckning utvecklas till nästan riktiga personer.
Men på den tiden uppskattade man inte sådant. Man hyste en romantisk vurm för allt och alla som var ett steg eller två utanför samhället. Och att offentligt dekoreras av sin arbetsgivare för att man var särskilt bra på att smeta på dressing, skölja salladsblad eller tvätta händerna efter toalettbesök, var så många steg innanför samhället att det nästan klev ut på andra sidan.
I drygt tio år arbetade jag på olika arbetsplatser, med högst påtagliga chefer. Nu har jag arbetat lika länge utan att ha en arbetsplats och utan någon egentlig chef. Jag trivs för det mesta utmärkt med det och jag antar att det betyder något. Men en sak har förändrats.
De där tavlorna med månadens anställde har börjat dyka upp på fler ställen. Nuförtiden stannar jag alltid och tittar på vinnaren med ett välvilligt och intresserat leende. Kanske beror det på att jag vid det här laget själv haft barn som såg ut ungefär så där och jobbade på hamburgerrestaurang. Men jag anar också ett litet styng av avundsjuka.
Vi är bara två i vårt lilla företag, så det blir kanske tjatigt, men jag tror jag ska sätta upp en skylt i hallen. Hoppas jag blir månadens anställde, nu i oktober.
Dagens fakta
Utvecklingen av digitala kameror, särskilt i mobiltelefoner, gör att vårt fotograferande ökat och ökar explosionsartat. Det har till följd att tio procent av samtliga foton i världshistorien är tagna under de senaste tolv månaderna.
Dagens bygge
Den äldsta McDonalds-restaurangen som fortfarande är i bruk finns i Downey, Kalifornien. Det var den tredje McDonalds-restaurangen och den öppnades 1953. Arkitekten är okänd.