Hela världen håller andan – på riktigt
I eftermiddag samlas EU:s ledare till ännu ett krismöte
Det är för en gångs skull ingen klyscha.
Hela världen håller andan inför EU-toppmötet som startar i eftermiddag.
I alla fall den finansiella delen.
Den som letar kristecken i Europa behöver inte ta många sekunder i anspråk. Varje dag kommer nya signaler om att vår kontinent mår riktigt, riktigt illa. I alla fall ekonomiskt.
I Spanien diskuteras att för andra gången på kort tid sänka lönerna för de statsanställda. Spanska staten fick i går betala nästan sju procent i ränta för ett tioårslån. (Sverige betalar 1,03 procent för åttaårslån). I Italien meddelade en storbank att man ska stänga 400 kontor.
Mot bakgrund av denna fullskaliga ekonomiska kris samlas EU:s ledare, från Sverige statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och EU-minister Birgitta Ohlsson (FP), till ännu ett krismöte i eftermiddag.
De har avlöst varandra sedan finanskrisen slog till för fyra år sedan. Men ännu syns inte ljuset i tunneln. Snarare har krisen förvärrats månad för månad.
Två dagar före mötet lanserade fyra mäktiga EU-representanter ett program för att i framtiden undvika nya ekonomiska kriser. Författarna är EU:s permanente ordförande Herman Van Rompuy, Europeiska centralbankens chef Mario Draghi, eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker och EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso.
I korthet vill de centralisera den ekonomiska politiken ytterligare, bland annat med gemensamma beslut om statliga budgettak, övervakning av banksystemet på europeisk nivå och en andra kammare i EU-parlamentet med riksdagsledamöter från medlemsländerna.
Det är oklart om förslagen bara omfattar euroländer eller även Sverige och andra som behållit sina gamla pengar.
När Fredrik Reinfeldt diskuterade förslagen med EU-nämnden i går stod det klart att han har hela riksdagen bakom sig när han säger nej till allt. Dåliga förslag som inte löser problemen, var hans åsikt.
Sverige lär inte vara ensam om att säga no, no, no. Tveksamheten är utbredd.
Enligt första paragrafen i EU:s grundlag, Lissabonfördraget, ska medlemsländerna ”skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken”. Man kan se EU-kvartettens förslag som steg i den riktningen.
Men resultatet kan lika gärna bli det omvända. Antingen att EU gör på stället marsch eller drabbas av sönderfall.
Risken för det senare är överhängande. I snart fyra år har unionen ägnat sig åt resultatlös krisbekämpning. Grekland håller på att gå i konkurs, det spanska bankväsendet går på knäna, tre länder har fått nödlån, två till har begärt det.
Denna mycket dystra bild kunde vara möjlig att stå ut med om man samtidigt såg att EU hade ett grepp över läget. Men det förefaller vara det omvända. De har ingen koll alls, varken om den kort- eller långsiktiga strategin.
Senast på måndag kommer marknadernas dom över EU-topparnas senaste beslut. Hittills har de inte varit nådiga.
– Marknadsreaktionerna är i någon mån förståeliga, sade Fredrik Reinfeldt i går.
För att komma från honom är det dräpande.