Vi har skjutningar därför att vi inte ingrep mot krossade rutor
Poliserna sköt ihjäl den unge mannen en tidig morgon. Det var den andra augusti 2018. Över ett år senare är skotthålen kvar i väggen i Vasastan, ser jag i ett tv-inslag.
I februari var jag i Malmö och passerade en lyktstolpe där det varit skjutning. Vem som sköts minns jag inte och den som sköt är såvitt jag vet inte gripen.
Men skotthålet genom lyktstolpen var kvar.
Det finns en amerikansk teori om brottsbekämpning som kallas Broken Windows. Den går ut på att om samhället låter de yttre tecknen på förfall vara kommer dessa att eskalera. Det som tycks harmlöst eller betraktas som smärre störningar kommer att växa till något allvarligare. Så övergår trasiga rutor, fylleri, tiggeri och gäng som hänger i gathörnen till nedbrända hus, stölder, förslumning, rån och gängkrig.
Skotthålen som får vara kvar är våra Broken Windows.
Skjutningarna har blivit normala, en vardaglighet. Först när en försvarslös ung man, i sinnet ett barn, skjuts ihjäl får den döde ett namn, ett liv, en identitet. De andra är invandrare, "kända av polisen", och förblir skuggor även i döden.
Vad hade hänt om samhället hade reparerat fönsterrutorna som dessa unga ligister en gång slog sönder? Jag menar fönsterrutor i bildlik mening men också bokstavlig. Om samhället hade förmått att ingripa tidigare.
När trasiga rutor har blivit sönderskjutna lyktstolpar och perforerade väggar är det för sent.
Någon säger: väggen perforerades av poliser i tjänst. Det var olyckligt men de gjorde sin plikt, de trodde de försvarade samhället.
Sant. Men de var uppenbarligen panikslagna och sköt vilt. Varför var de panikslagna. Därför att vårt land har blivit vilda västern.
Wilhelm Agrell, professor i konfliktforskning, publicerade nyligen en intressant artikel i Svenska Dagbladet. Han anser att svenska staten har förlorat sitt våldsmonopol. Polisen är numera en av flera beväpnade grupper som upprätthåller makt inom sina respektive områden.
Har Agrell rätt är det extremt oroande. Våldsmonopolet är förutsättningen för maktutövning. Statens våldsmonopol är förutsättningen för ett civiliserat samhälle. Om det förloras försvinner statens möjlighet att upprätthålla elementär ordning, driva in skatter, behålla stora medborgargruppers lojalitet, bekämpa korruption och så vidare.
Då kommer klanhövdingar, gangsterbossar och en och annan gängledare som inte är torr bakom öronen men har torrt krut i revolvern att upprätta enklaver. Därifrån sprider sig rötan in i övriga samhället.
Då återstår för den skötsamma medelklassen att låsa in sig i Gated Communities. Bommar som öppnas elektroniskt till de slutna villakvarteren. Portvakter i de stängda bostadsrättshusen. Portvakter finns alltid att tillgå i ett samhälle där de lågavlönade är lågavlönade på riktigt. Privata vaktbolag. Murar med glasskärvor högst upp. Larmsystem.
En del av detta ser vi redan. Svenska kommuner anlitar vaktbolag eftersom polisen är osynlig. Försäkringsbolagen gör egna utredningar när polisen lägger ner sina.
Desperata politiker ser utvecklingen och famlar efter medel att stävja den.
Den har redan gått så långt. En forskare hos polisen i Stockholm sa till mig: Är det ett par skjutningar under en period är det nästan riskfritt för dig att mörda någon. Alla polisens resurser är redan bundna.
Medborgarna vänder sig bort från de etablerade partierna och ger sina röster till partiet som alltid sagt att allt är invandrarnas fel, till partiet som utlovar snabba och drastiska lösningar.
Fortsättning följer.
Allt detta kan man utläsa av några skotthål i en vägg och en lyktstolpe.
Det gäller bara att vilja se.