I dag vill ingen vara Robert med Mugabe
Det är möjligt att författaren Per Wästberg kallade honom Robert en gång i tiden, men det var i så fall länge sedan.
Nu nämner ingen Zimbabwes president, med mindre än att använda hans efternamn: Mugabe. När Wästberg kände honom ansåg många att Mugabe var en ung och lovande afrikansk ledare. Nu är han bara ännu en av alla dessa uppblåsta kleptomaner med fri tillgång till en statskassa.
Namn är intressanta saker. Man kan visa respekt genom att använda en persons efternamn. Då signalerar efternamnet en aktningsfull distans. Men man kan också visa motsatsen. Ingen vill kalla Robert Mugabe för bara Robert längre, eftersom det ger en känsla av närhet. Någon man är kompis med. Och det intrycket vill man inte ge. Efternamnet visar i det fallet en önskan om att lägga lite avstånd mellan sig själv och någon som luktar.
Att bara använda förnamn kan också innebära helt motsatta saker. Carl Bildt blev tidigt känd för sin fäbless att kalla journalister vid förnamn, särskilt om de försökte vara besvärliga. Det var inte ett sätt att vara vänlig. Det var ett sätt att genera journalister, som alltid vill ge intryck av att vara obundna och fristående. Det signalerade, till alla som lyssnade, dels att Carl Bildt inte hade någon lust att spela med i rollspelet makthavare mot självständig granskare, dels att hans respekt för journalisternas heliga integritet var begränsad.
Vuxna tilltalar sällan barn med annat än förnamn. Det var den rollfördelningen Carl Bildt ville påminna om.
Å andra sidan tycker de flesta om barn. De flesta håller med om – åtminstone i teorin – att barn förtjänar vår sympati, oavsett vad de hittar på. Vi har en skyldighet att försvara och hjälpa dem, utan att ställa elaka frågor.
Här någonstans ligger förklaringen till att vissa raskt förlorar sina efternamn i offentligheten. Ett aktuellt exempel är journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson, som sitter fast i Etiopien. De blev nästan omedelbart familjära ”Martin och Johan”, trots att de flesta aldrig hade hört talas om dem förut. Det är inte ett försök att förminska dem, snarare motsatsen.
Namn är intressanta saker. Vill man veta hur man förväntas tycka om det ena och det andra, räcker det ibland med att fundera på varför vissa efternamn faller bort och andra aldrig gör det .