Nu får Löfven smaka på sin egen medicin

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2015-02-15

I opposition anklagade Stefan Löfven den då­varande regeringen för att vara alltför passiv. Riksdagens utskott fick ­ställa in sammanträden för att de hade för lite att göra.

Men nu får han smaka sin egen medicin. Att ­regera är inte alldeles enkelt.

Fokus i den politiska rapporteringen ligger just nu mer på oppositionen än på regeringen. Det har flera skäl och två av dem är att flera av Alliansens partier byter ledning och har gett sig in i integrationsdebatten med hull och hår.

Ett annat kan vara att regeringen inte fått så mycket ur händerna. Det finns förklaringar till det och den tyngsta är att Social­demokraterna och Miljöpartiet ­regerar med Alliansens budgetförslag som bas. Inte på sin egen som röstades ner av riksdagen.

Men det finns trots det en del som regeringen skulle kunna ha gjort under sina 4,5 månader vid makten.

Dåvarande oppositionsledaren Stefan Löfven (S) talade ofta om att han som statsminister skulle tillsätta ett innovationsråd med sig själv som ordförande, och en industrikansler. Det är visserligen inte helt gratis men ryms sannolikt inom de ramar som gäller för regeringskansliet.

Framtidsministern sade i början av december att regeringen var i färd med att skapa innovationsrådet. Stefan Löfven meddelade i förra veckan att innovationskanslern skulle presenteras före sommaren.

I oktober gjorde regeringen upp med Vänsterpartiet om en utredning om hur vinsterna i privata välfärdsbolag ska begränsas. Egentligen var det sex mindre utredningar och en huvudutredning. ­Enligt den skriftliga överenskommelsen skulle den tillsättas i januari i år och vara klar i mars nästa år.

Men fortfarande är utredningen inte tillsatt och än pågår samtalen om ­direktiven. Det lär bli svårt att få den klar till i mars nästa år, frågan är inte bara stor utan också komplicerad.

Ett av Stefan Löfvens trumfkort i valrörelsen var att anklaga den dåvarande regeringen för passivitet och idélöshet. I riksdagen fick utskottsmöten ställas in, leda­möterna hade för lite att göra.

Man skulle kunna hävda att det ser likadant ut nu. Av de nio dagar som exempelvis socialutskottet haft inplanerad mötestid i år har bara fyra utnyttjats.

Utbildnings­minister Gustav Fridolin (MP) skulle i opposition rädda skolan på hundra dagar, det vill säga senast den 10 januari. Det har så klart inte hänt eftersom det är omöjligt. Däremot kom han i veckan överens med Alliansen om att på prov införa betyg i fyran i hundra skolor. Förut var det ett av de bästa bevisen för Alliansens skoldumhet, enligt språkröret.

Att regera är inte alldeles enkelt. Det är lättare att opponera.