Partiet är en del av etablissemanget
VÄSTERÅS. Det låg något närmast religiöst över inledningen av Sverigedemokraternas landsdagar.
Partiet har hittat sanningen.
Men världen är oförstående och ond och har ännu inte begripit vilka som står för den rätta läran.
Det första ombuden fick uppleva var en fartig film med musik ur Jönssonligan. I filmen beskrevs Sverigedemokraterna som fler och starkare än någonsin och besjälade av att ”få vårt land på rätt köl igen”.
Men tyvärr är omvärldens uppskattning för detta envetna arbete inte vad den borde, i alla fall inte enligt filmen. SD-arna, som inte är stöpta i samma homogena form som andra partister, utsätts för hot och våld och de bekämpas av media. Särskilt av kvällstidningarna som inte längre förmedlar nyheter utan bara bedriver kampanjer mot Sverigedemokraterna.
Partisekreterare Björn Söder var inne på samma linje i sitt korta hälsningsanförande. Sverigedemokraterna har 11 000 medlemmar, dubbelt så många som för fyra år sedan och det är tur det för nedmonteringen av folkhemmet till förmån för det mångkulturella samhället håller på att göra svenskar till ”andra klassens medborgare”.
Papperslösa får gratis sjuk- och tandvård medan svenskar för betala för sin vård och sina mediciner.
Men en ljusning är på väg, enligt Söder:
- Detta sekel tillhör oss. Äntligen.
Med risk för att jag trampar väldigt fel i religionshistorien påmindes jag om de tidigt kristna. De hade också hittat sanningen och ljuset men förföljdes av den ondsinta samtiden. I alla fall när de blev tillräckligt många för att utgöra ett hot mot det romerska kejsardömet.
Att Sverigedemokraterna upplever sig stå utanför är möjligen begripligt om man ser till deras historia. Men sanningen är att partiet numera tillhör den politiska eliten.
De är riksdagens sjätte största parti, har 20 ledamöter som tjänar minst 59 800 kronor i månaden. De som inte redan bor i Stockholm får betalt för att bo i riksdagens lägenheter på centralt belägna adresser.
Nyligen avsatte partibidragsnämnden nära 12 miljoner i statsbidrag för SD det här riksdagsåret.
Det är alltså inte ett parti som slår underifrån. Det är en del av etablissemanget.
Sverigedemokraterna är utpräglat manligt, bara en tredjedel av väljarna var kvinnor i riksdagsvalet 2010.
Partiet har ambitioner att öka andelen kvinnliga väljare och har bland annat avsatt pengar i sitt budgetförslag för att kommuner och landsting ska kunna erbjuda fler anställda heltid i stället för deltid.
Men att lära gamla hundar sitta är inte lätt. När presidiet skulle utses valdes tre män till mötesordförande. Medan sekreterarna blev, ja vad tror ni? Två kvinnor såklart.
De personer som utanför mötessalen skulle assistera vid datorer där man kunde skriva in yttranden och reservationer benämndes ”värdinnor”.
På den här punkten har SD lite att jobba med. För att uttrycka sig försiktigt.