Smittan är kvar – hur kan det plötsligt vara okej att öppna upp världen?
Inte många veckor har gått sedan västvärlden var i ”lockdown” och gränserna stängda.
Plötsligt öppnas allting upp trots att smittspridningen fortsätter.
Det är inte lätt att hänga med i svängarna. Är det inte lika viktigt att rädda liv längre?
Från i dag är det fritt fram att resa vart man vill i Sverige. I dagarna öppnar nästan alla länder i Europa upp sina gränser. Nästan alla restriktioner tas bort. Livet kan återgå till något slags normalitet även om det i många länder är obligatoriskt med mask i offentliga miljöer.
Visserligen varnar smittskyddsmyndigheter och regeringar för att pandemin inte är över och att man måste fortsätta iaktta social distansering och tvätta händerna.
Men människor lyssnar inte på vad ledarna säger om de i praktisk handling gör något annat.
I månader har samma ledare som nu öppnar upp sina länder stängt ner samhällena för att stoppa spridningen av covid-19. Gränser har stängts med motiveringen att det var enda sättet att stoppa viruset.
Rena slakten
Så när allting nu öppnar borde rimligen faran vara över eller åtminstone kraftigt reducerad. Hur ska man annars kunna motivera den totala omsvängningen?
Sanningen är att nedstängningen varit rena slakten på ländernas ekonomier. De klarar inte mer.
Återigen ställs människoliv mot ekonomi. När länderna i panik stängde ner var det rädslan för tiotusentals döda som styrde. Nu när man ser att sjukvården inte kollapsade är det ekonomin som sitter i förarsätet.
Två undersökningar som redovisas i tidskriften Nature visar att nedstängningen haft mycket stora effekter på smittspridningen. I en av dem beräknas de kraftfulla restriktionerna har räddat drygt tre miljoner människoliv i de elva europeiska länder man studerat. I den andra studien av USA och fem asiatiska länder sägs 62 miljoner fall av smitta ha undvikits.
Även om detta är teoretiska beräkningar som säkert kan ifrågasättas så visar de att antalet döda hade varit på helt andra nivåer om det inte vore för olika former av ”lockdowns”.
Andra våg trolig
Vad som händer när människor plötsligt börjar umgås samtidigt som viruset fortsätter att cirkulera borde inte vara svårt att räkna ut. En andra våg av smitta är inte bara en risk utan rentav trolig.
I torsdags fick börserna hicka efter uppgifter om att smittspridningen ser ut att öka i USA där smittskyddsmyndigheterna gång på gång varnat för att många av delstaterna öppnar upp för snabbt.
Men siffrorna över antalet smittade i varje land är ett väldigt osäkert mått på spridningen. De är ju helt beroende av hur många som testas. Nu när flera länder börjat testa mycket mer så kommer de konstaterade fallen givetvis att öka.
Ett bättre mått är att titta på hur många som ligger inlagda på sjukhus eller intensivvårdas. Problemet då är att man för sent upptäcker om en ny puckel är på väg.
Människor slappnar av
Men det är närmast ofrånkomligt att antalet smittade ökar nu när alla öppnar sina samhällen igen. Covid-19 är ju en droppsmitta som sprids enklast där många människor möts och det råder trängsel. Vilket det lär göra på många platser i sommar runtom i världen trots alla råd om att fortsätta iaktta social distansering.
Det är ofrånkomligt att människor slappnar av när restriktionerna lättas.
Regeringar och myndigheter kan bara hoppas att det inte blir en ny stor smittvåg. Då får de svårt att försvara den snabba öppningen.
Precis som många i efterhand kommer att ifrågasätta de kraftiga restriktionerna om det inte kommer någon andravåg.
Ledare har agerat i panik
En sak kan man slå fast. Världens ledare har i stor utsträckning agerat i panik och utan att veta vad de olika åtgärderna skulle få för följder. Planen utvecklas fortsatt under resans gång.
I frågan om resandet har de ansvariga pendlat fram och tillbaka som en vindflöjel i kastvindar. Nu fortsätter experimentet.
Först hette det att resandet inte spelade så stor roll för smittspridningen. Därför fanns det ingen anledning att införa resrestriktioner. President Trump fick stark kritik när han förbjöd resenärer från Europa. Men när så många kom tillbaka till sina hemländer från Alperna och spred smitta så infördes reseförbud även i Europa. Men nu är det tydligen fritt fram att resa igen.
EU-kommissionären Ylva Johansson uppmanar alla EU-länder att öppna sina gränser senast på måndag med motiveringen att stängda gränser inte är något effektivt sätt att stoppa smittan.
Varpå hon märkligt nog samtidigt hävdar att det är för tidigt att öppna upp för resande från länder utanför EU.
Gränsöppningarna sker utan att de ansvariga på ett logiskt sätt riktigt kan motivera varför deras inställning hela tiden skiftat. Utan det omfattande resandet hade ju smittan knappast spridits så snabbt över världen.
Plockar russinen ur kakan
I ett försök att öppna upp men ändå ha en bit av säkerhetsfältet fastspänt försöker vissa länder att ”plocka russinen ur kakan”. De vill ha turister men bara från länder där smittspridningen är låg.
Med sin annorlunda strategi har Sverige stuckit ut. Något svenskarna nu får sota för när de blir Nordens och i vissa fall Europas paria. Svenskar är inte välkomna till Finland, Danmark, Österrike och vissa tyska delstater för att nämna några exempel.
Detta är länder som alla är med i EU där fri rörlighet är det som egentligen gäller. Sverige stängde aldrig sina gränser för EU-medborgare.
I stället för att alla öppnar cirkulerar det ena tokiga förslaget efter det andra. Som att skåningar, där smittan är lägre, skulle få resa in i Danmark men inte övriga svenskar. Hur man nu ska kunna kolla det.
Hur ska det gå till?
I Norge finns ett förslag om att öppna en korridor via Bohuslän, Halland och Skåne som skulle göra det möjligt för norrmän att ta bilen till Danmark och övriga Europa. Men hur skulle det gå till?
Norrmännen har problemet att de i praktiken stänger in sig själva om de upprätthåller sitt inreseförbud för svenskar. Norrmän som reser till Sverige tvingas att sitta i karantän vid återkomsten.
Jag misstänker att det hela slutar med att alla EU-medborgare kommer att kunna resa fritt inom EU från mitten av juli och framåt när den initiala viljan att straffa Sverige för att vi inte gjort som alla andra, klingat av.
Många fler kommer att dö
Hårt drabbade länder som Italien har inte råd att peka ut några syndabockar. Dit var alla turister välkomna redan från början av månaden i ett desperat försök att rädda det som räddas kan av ekonomin.
När pandemin drog igång var debatten intensiv om människoliv kontra ekonomi. Då hörde de mest som ansåg att det viktigaste var att rädda liv. Ekonomin fick komma i andra hand.
Vi vet att många fler kommer att dö då samhällena öppnar upp igen men debatten verkar till stor del ha tystnat. I vilket fall hörs de ekonomiska argumenten tydligare.
Är det inte lika viktigt att rädda liv längre? Eller var det från början ett omöjligt val att göra?
PODD Ett halvår med coronaviruset – vad vi vet och inte vet
Aftonbladet Daily gästas av Matti Sällberg.