Världens mäktiga träffas på Stockholms hemligaste kontor
Det är inte konstigt att Nordkorea och USA vänder sig till Sverige för att få hjälp att komma överens. Här finns en lång tradition av hemliga förhandlingar och på Brunnsgatan 2 i Stockholm, strax nedanför skrädderiet Bauer, ligger ett av stadens viktigaste kontor. Här beslutar man årligen om hundratals miljarder kronor. Här möts stater och storföretag för att komma överens, eller se sina relationer kollapsa.
Således hänvisar det frysande och desperata Ukraina till kontoret på Brunnsgatan. Den ryska gasjätten Gazproms senaste utpressning mot grannlandet strider mot vad man beslutat i Stockholm. Ryssarna bryter därför mot internationell rätt.
Kontoret är Stockholms skiljedomsinstitut, en domstol där parterna infinner sig frivilligt men är bundna att följa besluten.
Institutet är en stängd del av Stockholms handelskammare. Den som vill in på kontoret på andra våningen hindras av generalsekreteraren Annette Magnusson, en svartklädd 52-årig dam, affärsjurist, ytterst korrekt.
Hon visar vägen till ett kalt sammanträdesrum.
Inte bara förhandlingarna är hemliga, domarna publiceras heller inte. Därför hör man sällan talas om skiljedomsinstitutet trots att det numera dömer i cirka 200 mål per år, en fördubbling jämfört med för tio år sedan.
Det speglar världshandelns utveckling, säger Annette Magnusson.
Hon dricker kaffe ur en mugg. Huset rister med jämna mellanrum, någonstans pågår sprängningar eller också är trafiken på gatan otroligt tung. Bredvid henne sitter en man som heter Robert och som inte säger mer än att han heter Robert.
Skiljedomsinstitutet bildades 1917, målen gällde hästfoder. Lyftet kom 60 år senare, 1977, när USA och Sovjetunionen bestämde sig för att använda det neutrala Stockholm som platsen för att avgöra handelstvister.
Nu är domstolen en av världens viktigaste, exempelvis den enda som kinesiska staten vänder sig till.
Det långa, vita sammanträdesbordet är långt som en ökenväg men ödsligare. Magnusson smakar på kaffet. Robert är tyst.
Det är svårt att tänka sig att detta är centrum för ett slags Graham Greene–värld. Diskreta män och kvinnor från världsmakter och multinationella företag flyger in till det neutrala Stockholm. Slutna rum, säkrade för avlyssning. Svindlande summor: förra året beslutade skiljedomstolen om omtvistade värden för 55 miljarder euro.
Ytterst sällan spräcks tystnaden. Men det skedde härom veckan. En notis i tidningarna: Invånarna i Ukraina fryser sedan Ryssland vägrat återuppta gasleveranserna till landet. Gazprom godtar inte ett beslut i skiljedomstolen i Stockholm.
Jag skickar notisen över bordet till Annette Magnusson.
Ukrainska staten har läckt domen. En tjänsteman på ambassaden i Stockholm har ivrigt försett mig med kompletterande detaljer. Skiljedomstolen beslutade 28 februari efter fyra års förhandlingar att Gazprom ska betala ukrainska Naftogaz 2,56 miljarder dollar i skadestånd efter att ha brutit avtal och ställt in gasleveranser.
Ryssarna svarade alltså med att ställa in leveranserna en gång till.
Magnusson läser notisen men säger inget.
Huset rister. Mannen som heter Robert är tyst.
– Vi avkunnar domar, säger Magnusson. De gäller över hela världen. Det är inte kompromisser. Det är domar.
När jag går får jag en bok, ”Skiljedomens ädla konst”, och en broschyr, ”Den tysta triumfen”.
– Arbetet är väldigt roligt, säger Magnusson. Det är så konstruktivt att enas om spelreglerna.
Det här är Peter Kadhammar