Moskén utsätts för hat och hot men får inget stöd
Efter första hakkorset kom kulturattachén på amerikanska ambassaden för att visa sitt stöd.
Efter andra hakkorset kom representanter för judiska församlingen för att visa sitt stöd.
Efter det tredje hakkorset kom ingen.
Imamen Mahmoud Khalfi säger att det beror på att muslimer är andra klassens medborgare i Sverige. Därför har ingen politiker visat någon reaktion på hakkorsen, ingen politiker har skyndat till moskén för att visa solidaritet.
Khalfi är en stillsam man, han talar med mjuk, låg röst och närmast inåtvänd humor fast ämnet är svart. Tre gånger i år har någon målat hakkors på den stora moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm: 20 januari lämnade Khalfi in första anmälan, 31 januari la polisen ner förundersökningen: "Vidtagna åtgärder har inte lett till att någon kan misstänkas för brottet". 23 mars lämnade Khalfi in nästa anmälan, polisen la ner förundersökningen tre dagar senare: "Vidtagna åtgärder har inte lett..." och så vidare.
Andra april gjorde Mahmoud Khalfi årets tredje anmälan om hakkors på moskén. Polisen har inte lagt ner den förundersökningen, ett faktum som överraskar Khalfi till den grad att han bläddrar extra noga i pärmen. Finns där verkligen inget beslut om nedlagd förundersökning? Är polisen ute och letar efter förövaren?
Pärmen är tjock och full av hat. Det står två till på golvet. Mahmoud Khalfi samlar de brev som kommer till moskén. Det är en märklig blandning. En del skrivelser är långrandiga och skrivna på byråkratisk prosa, andra består av urrivna tidningssidor med ditkladdade hatiska kommentarer. De flesta är tämligen kortfattade verbala explosioner.
"Tiden då ni utan samvete kunnat suga ut Sverige, på bekostnad av det Svenska samhällets skattemedel, kultur och tradition, är snart över! Striden kommer, Hell Seger!"
"Förbannade muslimjävlar. Ge fan i att bråka med västvärlden. Skärp er!"
"MUSLIMER = JORDENS AVSKUM"
"Bara idioter tror på islam!"
Medan jag bläddrar i pärmarna arbetar Mahmoud Khalfi vid skrivbordet. Han är en upptagen man. Nyss försökte han laga en av moskéns toaletter. Nu ringer en kvinna som behöver råd om en skilsmässa. En kvinnlig medarbetare med sjal på huvudet sticker in huvudet och ber Khalfi skriva ut några dokument.
– Jag är imam, fastighetsskötare, äktenskapsrådgivare och socialrådgivare på samma gång, säger han.
I pärmarna finns inte bara hatbrev, där finns räkningar för klottersanering också. 3 849 kronor... 2 589 kronor...
– Vi tar bort klottret med en gång.
Han sätter på datorn och klickar fram en bild: "Fuck islam". Det budskapet skrev någon på den gråa muren framför ingången till moskén fjärde november 2017. Muren tillhör kommunen.
– Det dröjde två veckor innan man tog bort texten. Trots att riktlinjerna säger att klotter ska tas bort så fort det går. De bryr sig inte.
Han klickar fram nya bilder: 16 september 2017, hakkors på entrédörren. 19 december 2017, ett kristet kors fastkilat i handtaget på entrédörren.
Moskén har hos länsstyrelsen ansökt om att få sätta upp övervakningskameror.
Avslag.
Mahmoud Khalfi har överklagat och skrivit en lång inlaga om att moskén respekterar integriteten för människorna i närområdet, moskén vill bara övervaka sin egen fasad.
Det är förmiddag, tyst och stillsamt. Hat och hot har moskén levt med sedan den öppnade år 2000. Men hatet har blivit vildsintare och hoten fler, säger Khalfi. De speglar politiken och samhällsklimatet.
– I decennier talade politikerna om mångfald. De var stolta över att tala om ett mångkulturellt samhälle. Nu, när mångfalden är ett faktum – nu skäms de för att tala om den. Ingen talar längre om mångkultur.
Han räcker fram ett fat med bullar. Telefonen ringer. Ytterligare någon som vill ha råd. En kvinna går i korridoren utanför. Hennes steg är det enda som hörs.
Nere vid receptionen finns en nymodighet i form av en ung, kraftfull man. Han är moskéns nyanställde säkerhetsvakt, en lekmannavakt på halvtid säger Khalfi, det kan vara otäckt för den som öppnar på morgonen och stänger på kvällen om det smyger nazister runt knutarna.
– Jag kontaktade några vaktbolag men de är dyra, jättedyra, säger Khalfi.
Vi äter av bullarna. Mahmoud Khalfi har bott i Sverige i 30 år. "I hela mitt liv ska jag vara tacksam för att Sverige gav mig en fristad." Sedan återgår han till sitt kontorsgöra, glasögon på nästippen. Jag fortsätter att bläddra i pärmarna.
"Islam är ondska."
"Era kvinnor är i våra ögon feta och fula och torde nakna vara mindre tilldragande."
En vanlig dag i Sverige, en vanlig dag i moskén.
Det här är Peter Kadhammar