Är de rädda för att tappa skjortan?
Det verkar som om bara en slutsats är möjlig: Någonstans samlas horder av vuxna, välklädda män. De hejar på varandra och småpratar lite. Sedan slinker de ur sina kavajer och hänger dessa prydligt på där för avsedda krokar. Skjortorna, däremot, knäpper de upp, sliter av och kastar i en gemensam hög. Och så blandar de. Och blandar. Och blandar.
Vilket annat rimligt skäl finns till att låta brodera sitt monogram på skjortans manschett? Att de då och då glömmer bort vad de heter och behöver en fusklapp? Att de är hemma så sällan att de måste kunna bevisa vilka de är för fru och barn?
Nej, det måste vara en fråga om att hitta just sin egen skjorta i en hög liknande.
För inte så länge sedan var det bara amerikaner med en självkänsla av Texas storlek som skaffade sig monogram på manschetten. Nu tycker jag att jag ser det överallt. Det är inte ens en skrytskylt om att man låter en skräddare sy upp alla skjortor. Det går att få monogram maskinbroderade på skjortor strax över Dressmannpris numera.
Det finns förstås en klassaspekt med det här. Monogrammanschetten - smaka på det ordet – kombineras påfallande ofta med bakåtstruket hår. Kanske klackring. Titeln ”direktör”, eller det behändigare VD, är en vanlig följeslagare. Och man kan vara mer precis än så.
Monogrammanschetten, enligt de nära nog vetenskapliga studier jag har gjort, tycks tilltala män av viss position som dessutom är i rörelse. Antingen uppåt, eller nedåt. Man finner den runt handleden på den ännu innebandyspelande ynglingen som gjort sina första miljoner, men också runt handleden på den dalande, yrkeslöse adelsmannen, på väg att göra av med de sista miljonerna.
Eftersom jag faktiskt aldrig sett en sådan där sammankomst där alla skjortor läggs i hög, är det kanske snarare i den rörelsen man ska söka monogrammanschettens förklaring. Är den till för att påminna socialt resande om deras identitet? Ett försök att skapa aningen fastare konturer i den suddiga fartvinden?
Om man ser det på det sättet kan man nästan tycka om monogrammanschetten. Förr markerade man statusförändring genom att antingen köpa eller sälja fiskbestick i silver. Monogrammanschetten är en mycket tillgängligare signal. Och visst är det skönt att veta att vi fortfarande lever i ett land med frejdig ståndscirkulation?