Juridikprofessor begrep inte att han begick brott – friades
Märkligt är att Sveriges två tyngsta experter på straffrätt inte begrep att det är olagligt att tränga sig in i andras hem.
Men det finns än mer bisarra omständigheter i denna berättelse än så.
Det hände sig en vinterdag för några år sedan att tre professorer i juridik sammanstrålade för att uträtta ett ärende.
En av dem, vi kan kalla honom professor A, har specialiserat sig på straffrätt, det vill säga den delen av juridiken som avhandlar brott och deras påföljder. Även professor B, justitieråd i Högsta domstolen, är expert på området. Dessa två herrar rankas som de mest inflytelserika i Sverige i disciplinen.
Professor C har inriktat sig på processrätt, det rättsområde som handlar om förfarandet vid domstolar, och är således även han tränad att röra sig i juridikens stundom snåriga terräng.
Professor A hade skiljt sig från en kvinna. Hon bodde kvar i deras bostad med barnen. Han köpte annan lägenhet. Det är visat i målet att hon inte ville att han skulle sätta sin fot hos henne.
Men nu begav sig trion dit för att hämta professor A:s cd:skivor. På gatan utanför hölls ett kortare juridiskt seminarium. Kunde det vara brottsligt att gå in? Nej, löd slutsatsen.
Nu är det dock en gång för alla så att syftet med brottsbalkens bestämmelse om hemfridsbrott är att skydda hemfriden. Det spelar därför ingen roll hur ägarförhållandet avseende bostaden ser ut eller vem som äger till exempel de skivor som finns i den.
Till och med den som bor tillfälligt på ett hotellrum har rätt till hemfrid och omfattas av regeln.
Kvinnan, även hon höjdare inom juridiken, fick kännedom om tilltaget och polisanmälde. Åtal väcktes, professor A friades. Så långt inga konstigheter. Om inte åtalade mellan varven slipper undan finns det ingen anledning att över huvud taget hålla sig med domstolar.
Märklig är dock tingsrättens motivering. Mannen ansågs inte begripa att han begick brott.
Det finns ett krångligt ord för fenomenet. Straffrättsvillfarelse. Någon har en felaktig föreställning om straffrätten.
Lagen ger utrymme för att fria i sådana fall. Men ribban för ansvarsfrihet är högt ställd. Gärningspersonen ska i princip inte haft möjlighet att förstå att tilltaget var olagligt. Man ska kort sagt inte kunna skylla på att man inte fattade att man begick brott.
Hur i helvete kunde en domstol komma fram till att en av Sveriges tyngsta experter på brott och straff inte begrep?
Rörmokare, civilingenjörer och lärare och annat löst folk kommer i princip aldrig undan med sådana förklaringar.
Nåväl. Domen överklagades och hovrätten ställde allt till rätta. Professor A visste att han hade flyttat och att lägenheten inte längre var parets gemensamma bostad. Han var även väl medveten om att exet inte ville ha honom där.
”Sammanfattningsvis anser hovrätten att åtalet för hemfridsbrott ska bifallas”.
Mannen dömdes även för ringa misshandel efter att ha slagit kvinnan med en knytnäve på armen till dagsböter.
Och här kunde berättelsen vara slut. Naturligtvis har det tisslats och tasslats om ärendet i diverse domstolars korridorer, men även skvaller tenderar att dö ut.
Nu har den dömde dock överklagat till högsta instans, som ännu inte har bestämt om målet ska tas upp eller ej.
Onekligen en delikat situation. En av professor A:s kumpaner sitter ju själv i Högsta domstolen. Det ska bli mycket intressant att se vad dennes kollegor kommer fram till.