Rättssäkerheten måste få kosta
Den frusna nivån på advokatkostnaderna är olycklig
Det kommer att bli politiskt käbbel om att regeringen skrotar kravet på 20 000 poliser.
Men att ersättningen till advokater inte räknas upp lär dessvärre passera obemärkt.
Avsnittet i budgetpropositionen, presenterad i dag, om rättsväsendet saknar inte nyheter.
Fler poliser, var en av alliansens mest pålitliga käpphästar. Minst 20 000 skulle de bli.
Men i regeringens höstbudget försvinner det målet för Sveriges största myndighet. Något som motiveras med att polismyndigheten självt ska bestämma vilken kompetens den är i störst behov av – civilanställda ämnesexperter eller utbildade poliser.
Om detta är rätt väg att gå har jag ingen uppfattning om, men förslaget kommer att kritiseras av inte minst moderaterna.
Helt säker verkar för övrigt inte heller regeringen vara: den ”kommer noga att följa utvecklingen i detta avseende”.
Anslaget för polisen är 21,6 miljarder. Tillräckligt eller inte? Även om det går att ha olika uppfattningar.
Å ena sidan är det en uppskrivning med 1,9 procent jämfört med föregående år.
Å andra sidan är det nästan en hel miljard från den summa som den oberoende genomförandekommittén ansåg skulle behövas för att effekten av den stora omorganisation polisen nu befinner sig mitt i inte skulle gå om intet.
Att regeringen inte tänker göra någonting åt det nuvarande nämndemannasystemet med 70-åriga, politiskt tillsatta amatördomare är beklagligt, men inte förvånande.
Här har socialdemokraterna bildat en axel med moderaterna. Inget av de stora partierna är intresserade av att ändra en ordning som erbjuder sysselsättning åt partikamrater som inte duger till mycket annat.
För några år sedan presenterade nämndemannautredningen, tillsatta av regeringen för att se över eländet, intressanta förslag. Men i budgetpropositionen står att läsa att till exempel tanken att bredda rekryteringen till miljöer utanför partipolitiken inte kommer att genomföras.
I princip alla rättsvårdande myndigheter får mer pengar, så även domstolarna. Det är bra.
Mindre bra är den nuvarande ordningen där domstolscheferna varje år står med mössan i handen och hoppas på hyfsade anslag.
Det är av grundläggande rättstatlig betydelse att domstolarna kan arbeta långsiktigt. Så är inte fallet med nuvarande ordning.
Förslag har rests på att inrätta femårsplaner för rättsväsendet. Det är en utmärkt idé. Då skulle domstolarna veta vad de hade att rätta sig efter under ett antal år framåt och kunna planera sin verksamhet därefter.
Ett dystert inslag i budgeten är prognosen om det inte blir någon uppräkning av kostnaden för advokater och andra rättsliga biträden, trots att det handlar om småpengar i jämförelse med den totala kostnaden för rättsväsendet.
Styrkeförhållandet försämras, då ju både åklagarna och polisen får mer pengar. Vilka är det som ska bli utan rättsligt stöd? Misstänkta? Eller brottsoffer?
Nu handlar det inte om jättenedskärningar, men rättssäkerheten måste få kosta. Ett väl fungerande rättsväsende är den grund som civilisation bygger på.