Ett angrepp på Syrien sker inte utan risk för civilbefolkningen

Johan Hakelius

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-08-29

Det är ett misstag att tro att kolonialismen bara drevs på av giriga köpmän och makthungriga politiker. I det främsta ledet stod ofta kristna, progressiva grupper, som såg det som sin plikt att civilisera världen.

Inte bara genom att omvända infödingar till rätt religion, utan genom att sätta stopp för fasansfulla stamkrig, änkebränningar, huvudjägare och människo­offer.

Man kan i efterhand betrakta de kristna idealisterna som naiva. De försatte sina länder i en omöjlig situation. Den vite mannens börda innebar att kolonialisterna brutaliserades och ansåg sig tvingade och ursäktade att själva begå fasansfulla övergrepp. Deras närvaro skapade nya, blodiga konflikter.

Precis samma sak har nu hänt i Irak och Afghan­istan: tortyr, mord på civila, hela byar som jämnas med marken. Att tvinga bort Saddam och talibaner var bra, men den moraliska kostnaden för de moraliska ingripandena är skyhög.

Och trots allt detta har våldet mot civila inte upphört. Under ramadan mördades över 800 personer i Irak. Talibanerna finns kvar. Och nu är det uppenbarligen dags att bomba Syrien. Bilderna av offren för kemvapen blev för mycket. Det är begripligt. Men problemen har inte blivit mindre. Vad är till exempel syftet med ett angrepp?

Det här är en strid mellan en stat i upplösning och ett stort antal milisgrupper.

Många av de stridande är ditresta jihadister. En del identifierar sig med al-Qaida.

På den sönderfallande statens sida finns andra,

lika oaptitliga grupper. Ingen slåss för civilbefolkningen. Vad hjälper då kryssningsmissiler? Kanske kan kemiska vapen förstöras, men knappast alla och knappast utan risk för civil­befolkning. Så vad är

poängen?

Hämnd mot Assadregimen, kosta vad det kosta vill? Eller vill vi bara kunna säga att vi inte stod bredvid och tittade på?

Att ”något” gjordes? Är det i så fall inte en aning

cyniskt att bomba i oklara syften, mot oklara mål med oklart resultat, bara för att vi ska döva våra samveten?

Vi kan skaka på huvudet åt kolonialismens naiva kristna idealister, men de inbillade sig

åtminstone inte att världen kunde civiliseras på distans.

De drog sig inte för att bli kolonialherrar.

De som nu ropar på bomber borde vara lika rakryggade.

De borde erkänna att allt, utom en massiv inva­sion och därefter en hårdför ockupa­tion, är otillräckligt för att ens ha en chans att skydda Syriens civil­befolkning.

Och sedan stå för vad den strategin kostar i blod, brutalitet och övergrepp.