En lika vacker som ovanlig protest
Ett mycket ovanligt remissvar har flutit in till justitiedepartementet.
Två äldre herrar, betydligt mer kriminalpolitiskt kunniga än de flesta, vädjar sorgset till regeringen att besinna sig.
Jag skrev i går om regeringens förslag att införa ett nytt brott, blåljussabotage. Det är ett viktig förslag: Samhällets syn på angrepp mot polis, ambulans och brandkår behöver skärpas och tydliggöras.
Men det är även ett initiativ som säger någonting dystert om tillståndet i svensk kriminalpolitik. Regeringen vill nämligen att brottet ska kunna leda till livstids fängelse.
Att lagens strängaste straff finns med i skalan beror på att bestämmelsen om exempelvis luftsabotage har kopierats. Och att luftsabotage kan leda till livstids fängelse beror i sin tur på en konvention i Montreal som antogs 1971 efter en serie flygkapningar utförda av terrorister.
Lagar som i går användes i kampen mot terrorism ska i morgon även gälla stenkastande ungar i våra fattigaste förorter.
Ett annat exempel på den rådande politiska lagskärpningspsykosen är förslaget att slopa straffreduktionen för personer i åldrarna 18 till 21 som begår brott.
Förslaget har skickats ut på remiss till berörda instanser, och ett av svaren är oväntat.
Det är Sten Heckscher och Dag Victor, två pensionerade jurister, som oombett har skickat in sina synpunkter.
De har varit justitieråd i Högsta domstolen respektive Högsta förvaltningsdomstolen, de har båda varit chefer för Justitiedepartementets straffrättsenhet, haft andra framskjutna positioner inom rättsväsendet och lett utredningar.
Det är med andra ord två personer som har betydligt mer kunskap om kriminalpolitik än den genomsnittliga lagstiftaren, för att inte tala om de tangentbordskrigare som i särskrivna inlägg på Facebook stakar ut den framtida inriktningen för straffrätten.
Juristernas svar inleds med en påminnelse:
”Sverige har sedan länge rykte om att föra en framsynt och humanitärt godtagbart kriminalpolitik, i huvudsak grundad på kunskap och rationalitet”.
Heckscher och Victor lägger sedan fram sina synpunkter. De påpekar att utredningen som ligger till grund för förslaget har konstaterat att slopandet av 21-årsgränsen inte kan motiveras med modern psykologisk eller neurologisk forskning .
De påminner om att unga människor ofta har en mer outvecklad förmåga att ta ansvar än vuxna, att de är mer psykologiskt känsliga för bestraffning och att inlåsning i fängelse kan vara kontraproduktiv och leda till att en kriminell karriär inleds.
Dessutom noterar de två juristerna att utredningen kommit fram till att kriminaliteten i den aktuella åldersgruppen har sjunkit de senaste tio åren. Brottsutvecklingen motiverar med andra ord inte dessa hårdare tag.
”Utredningen visar alltså på ett övertygande sätt att regeringens beställning är en våldsam och ofokuserad överreaktion på ett i och för sig allvarligt problem”, lyder herrarnas dystra sammanfattning.
De nämner givetvis även den största bristen i idiotin. Utredningen gjordes mot bakgrund av gängmord och sprängningar. Men förslaget tar inte bara sikte mot de väldigt få unga människor som begår dessa mycket grova brott. Nej, det gäller alla lagöverträdare i den aktuella åldern.
Många unga människor begår något brott, rycker sedan upp sig och blir laglydiga medborgare. Framöver ska även de dömas som vore de fullvuxna. Straffen för alla dem kommer att skärpas dramatiskt.
Finns det en annan väg att gå? Heckscher och Victor ansluter till det särskilda yttrande som två av utredningens experter fört fram. Jag ska inte tynga den här texten med juridiskt krångel, men det handlar i korthet om att slopa rabatten endast för de allra grövsta brotten.
Kanske tutar regeringen obekymrat vidare. Kanske tar den intryck av diverse remissinstansers kraftfulla invändningar. Kanske kommer de två åldrade männens vackra och sorgsna försök att ta ansvar och göra nytta betyda någonting.
Time will tell.