Politikern som trodde vi skulle tröttna på internet
Ines Uusmann blev känd för en sak, att hon dömde ut internet. Det var inte så lyckat eftersom hon var kommunikationsminister och regeringens ansvariga för IT-frågor.
Det har gått 19 år och Uusmann är pensionär. Hon bor i Helsingborg men är ofta i Stockholm, pensionerade politiker har alltid en massa uppdrag. Hon är glad och skämtsam när hon kommer till kaféet där vi gjort upp om att träffas.
– Spolingarna som intervjuade mig...
Artikeln publicerades i Svenska Dagbladet 12 maj 1996. Hon sa:
”Att sitta och surfa på internet tar en himla massa tid. Vad är det bra för? Vad är det för nytta och glädje med det här egentligen? ...Alla pratar om internet men kanske är det övergående och sedan blir inriktningen mer specificerad.”
Hon är naturligtvis inte den enda som missförstått tiden hon lever i. Jag nämner den berömda filmsnutten med skivbolagsdirektören som slog sönder rockskivor. Sånt strunt!
– Eller Bonniers som tackade nej till Pippi Långstrump, säger Uusmann.
Att inte förstå ett av världshistoriens stora teknikskiften äger naturligtvis en annan dignitet. Hon är angelägen att korrigera historieskrivningen. Hon träffade Bill Gates, säger hon. Den socialdemokratiska regeringen införde avdrag så att anställda förmånligt kunde köpa datorer genom arbetsgivaren. Det gjorde Sverige till det antagligen datortätaste landet i världen.
– Vi begrep att den nya tekniken skulle påverka arbetslivet.
Ines Uusmann äter smörgås med mörkt bröd och dricker bryggkaffe.
– Vad jag menade är att det p l a n l ö s a surfandet skulle försvinna. Du sitter ju inte och bläddrar planlöst i Nationalencyklopedin. Det var d e t resonemanget jag hade.
Hon är sympatisk och lätt att tycka om. Hon berättar om hur Persson petade henne ur regeringen och lät henne bli generaldirektör för Boverket. Hon bodde i Karlskrona och hade kvar en lägenhet i Stockholm men finporslinet fanns i Helsingborg för där fanns hennes man, och han tänkte inte flytta på sig.
Jag tar en klunk kaffe och tänker att toppolitiker på många sätt är som vi andra, varken smartare eller mer insiktsfulla. Ibland begriper de inte vad de är med om eller vad de ska ta sig till.
Och sedan tänker jag på Stefan Löfven och Åsa Romson.