Ulf Kristersson åker halvtom turnébuss ända in i kaklet
HALMSTAD/HELSINGBORG/MALMÖ. Visst är det viktigt att träffa väljarna – men hur träffar man dem?
Ulf Kristersson är på jakt efter röster i Halland och Skåne men han är inte så pigg på att tala på gator och torg. Det är så gammaldags, så omodernt, han kan inte ens minnas när torgmöten blev ute, men det var någon gång när det blev inne med dialog.
Samtal!
Därför besöker han Ungdomarnas hus Flamman i Malmö. Det är en fritidsgård på Kroksbäcksskolan och Kroksbäck är ett område med gängkriminalitet, öppen knarkhandel, skjutningar och mord. Så vad kan vara viktigare än ett samtal här?
Kristersson anländer en halvtimme för tidigt. Det är en sådan där märklig paradox i en tid då det sägs att vi är ohyggligt jäktade. Det är nästan pinsamt. Kristersson ska ju vara i full färd med att ta över makten. Vad gör en partiledare och hans följe med en halvtimme över?
Man kan fördriva tiden med att tänka tillbaka på dagen som genom en vinglig dimma likt gamla svartvita filmer.
Kristersson flög från Stockholm till Halmstad vid lunchtid. Där väntade turnébussen som inte ens blev halvfull ty nu för tiden finns inte tillräckligt med tidningar för att fylla transporten för mannen som kan bli nästa statsminister.
Därför har Kristersson ett eget team. Två fotografer som ständigt filmar och tar bilder och lägger upp dem på moderatledarens Instagramkonto. Där säger han trevliga saker och ler ofta på bilderna.
Ulf Kristersson har 28 800 följare på Instagram. Målet är att slå ärkerivalen Stefan Löfven före valet på söndag. Han har 31 200 följare.
Okej, Instagram är också envägskommunikation men det är i alla fall en envägskommunikation där partiledaren har fullständig kontroll över vad som sägs och görs.
I Halmstad besöker Kristersson WOW, Women on Wednesday, en förening där svenska och invandrade kvinnor träffas. Initiativtagaren Linda Törner har skapat en framgångsrik modell i sex steg för att få invandrare ut i arbete.
Mötet är intressant och hoppingivande.
Ger det röster? Mja.
Kristerssons presschef Cherine Khalil säger att WOW streamar mötet på nätet, så några finns det väl som tittar. Och så är lokaltidningen närvarande.
Sedan fortsätter bussen till Helsingborg. Ärligt talat är stämningen lite trött. Det är 100 timmar kvar till valet. Det är parollen för dagen. Plus integration. Det är ämnet för dagen. Det känns som om allt är sagt, i debatt efter debatt, utfrågning efter utfrågning, tal efter tal, intervju efter intervju.
Återstår blott att säga det en gång till. Men på ett fräscht och entusiastiskt vis.
Kristersson ger gärna intervjuer till de fåtaliga journalisterna på bussen. Det är poängen med bussen. Biträdande presschefen Niklas Gillström hämtar dem en efter en. Kristersson sitter längst bak där några fåtöljer bildar halvcirkel runt ett ljust plastbord. Gillström är klädd precis som sin chef. Ljusblå skjorta. Beiga chinos. Första intervjun går till Sydsvenskan. Sedan Dagens Nyheter. Därefter Aftonbladets Pär Karlsson.
– Mitt budskap är: Kämpa ända in i kaklet! säger Kristersson.
Expressens utsände tycks inte vilja ha någon intervju. Inte jag heller. Sedan är journalisterna slut.
Bussen anländer till Konsul Olssons plats i Helsingborg. Torget är fullt med folk. Säkert 300 personer. Nu tar vi tag i Sverige står det på bussen. Folkmassan applåderar entusiastiskt när Kristersson visar sig.
Allmänheten är inte det viktigaste med detta möte. Det är partiaktivisterna. Det gäller att inspirera dem, få dem att kämpa lite extra de sista 100 timmarna. Ända in i kaklet.
Kristersson berättar att hans mormor och morfar bodde på Traktörsgatan. Ulf Kristersson känner sig hemma i Helsingborg.
Efter valet på söndag kommer de fyra allianspartierna att hjälpa regeringen på traven om den inte inser att den ska avgå, säger han.
Han låter sig fotograferas med lokala partiaktivister. Kristersson är genuint trevlig. När han ser in i mobilkamerorna knycklar han liksom ihop näsan och kisar med ögonen och skrattet är äkta. Han verkar vara en glad människa, ja lycklig.
Bussen fortsätter mot Malmö. Presschefen delar ut plastlådor med sallad. Kristersson sitter längst bak och äter med sina medarbetare. Journalisterna sitter längre fram och äter, var och en med två platser till förfogande. För det är ju så gott om plats.
Bussen kommer alltså fram till Kroksbäck en halvtimme för tidigt. Vad gör man nu då? Sydsvenskans reporter pekar på en gångbro. Där mördades en afrikan, någon kastade ner honom. Det har varit skjutningar i området säger mannen från Sydsvenskan. De två livvakterna från Säpo har gått ut och ställt sig framför bussen. En polisbuss glider upp på sidan.
Hur fördriver man en halvtimme?
Biträdande presschefen hämtar DN:s utsända och föser bak henne för ännu mer intervju med statsministerkandidaten.
Efter 20 minuter bestämmer Kristersson att det är dags att gå. Sällskapet knatar uppför en grässlänt och över bron där afrikanen mördades. Borta vid Kroksbäcksskolan väntar det moderata oppositionsrådet Torbjörn Tegnhammar. Det är han som bestämt att Kristerssons besök ska vara här. Det sänder en signal om att Moderaterna är ett parti för hela staden, inte bara de fina delarna.
Ungdomarna som väntar på Kristersson applåderar dånande. Presschefen Cherine Khalil är entusiastisk. Kristersson är första partiledaren på besök här. En viktig signal. Och det finns flera förstagångsväljare bland ungdomarna.
Flamman är en berömd ungdomsgård därför att den lyckats så väl. 50 000 besök per år har den. Inga gangsters och gäng. En fristad i ett utsatt område.
Kristersson står bakom ett pingisbord flankerad av ungdomsledaren Rafi Farouq. Kristersson pläderar för fängelsestraff.
– Den gängkriminell som sitter inlåst kan inte rekrytera elva–tolvåringar som hantlangare.
Han får en dånande applåd.
– Jag ska inte predika för er, säger Kristersson (dialog!).
– Min pappa är uppvuxen i Malmö, min farmor bodde här så jag var här mycket som barn (har karln haft släkt på alla platser han besöker?).
Han spelar pingis mot den lokale partiledaren Tegnhammar och vinner. Han spelar pingis mot en grabb i tioårsåldern och vinner. Han äter pizza. Han älskar det här. Samtal med folket. Gemensamt utbyte.
Och sedan flyger han hem till Stockholm och det är inte ens 100 timmar kvar till sanningens minut.