”Grät jag ihjäl mig på Alla hjärtans dag?”
Fotbollsfrun Malin Wollin: Livet är orättvis. Lika bra att lära sig.
En del utjämningar i rättvisans namn kan jag tycka är lite extrema, lite så där töntsossiga, som till exempel att dagisbarn inte får bjuda på glass när de fyller år eftersom då är det synd om dem som inte har råd att bjuda. Jag har inte riktigt bestämt mig men jag tror att jag tycker att det är lite överdrivet.
Vi vill inte att barnen ska växa upp med orättvisor men vi vill heller inte att de ska bäddas in i en förljugen värld där alla är lika för att sedan kasta ut dem i verkligheten där vissa har barnbidraget gånger
12 månader gånger 18 år på sparkontot och andra bara fick femhundra kronor i studentkuvertet som sedan lades på ett par halvdyra jeans.
Ekonomiska skillnader ska vi försöka undvika så långt det är möjligt, de som vet att de är mindre bemedlade är förvisso medvetna om att de är fattigare än andra men så långt det är möjligt ska vi undvika klassresor i nian där vissa har en hundring på fickan medan Sofia fått tvåtusen från sina föräldrar.
Man kan tycka att det är forcerat och förljuget och tramsigt eftersom livet ÄR orättvist och det är väl lika bra att lära sig tidigt så blir det inte en chock senare i livet. Men tycker man så är man förmodligen a) liberal samt b) rik.
Men så tyck det då. Jag kan kanske när klockan slår tolv och tuppen gal och ett SJ-tåg ankommer i tid tycka att det kan vara lite väl kommunism light i kommunala skolor.
MEN.
Det är ju mysigare med ett trevligt samhälle och i ett trevligt samhälle, i en trevlig skola, sitter inte ensamma tjejer och killar och låtsas att det är helt okej att vara oälskad och inte värd en ros eller ens en fådd tulpan på rea.
Jag minns att vi hade rosförmedling på min skola och jag tror inte att jag fick någon ros. Jag minns däremot inte om jag grät ihjäl mig eller inte men roligt kan det ju under inga omständigheter ha varit.
När jag gick på högstadiet och var platt, obefintligt betuttad under tröjan och hade för smala vader till USA-strumporna anordnades med skolledningens goda minne ”Funkaboskolans snyggaste kille och tjej”. Jag minns att vi var ett gäng som röstade på den, ska vi säga minst snygga tjejen, i protest.
Det var ju omtänksamt.
Eller så förstod hon att det var högst ironiskt.
Vann gjorde hur som helst en tjej som hade volymöst blont hår med små, små lockar, stora bröst och vackert ansikte med smal näsa, djupblå ögon och fyllig mun.
Åh så glada vi var för hennes skull.
Om man hemskt gärna vill köpa en ros till den som hjärtat håller kär så kan man väl göra det på eget bevåg. Blomaffären är ju öppen för alla.
Aftonbladets