Oppositionens näsknäpp blev en rejäl näsbränna

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-10-25

Meningen var att regeringen skulle få en rejäl näsknäpp.

I stället var det oppositionen som åkte på stryk.

Så kan det gå när man inte kommer till omröstningar i tid.

För att dra en lång historia kort så är den samlade oppositionen, alltså de tre rödgröna partierna och Sverigedemokraterna, missnöjda med regeringens förslag att höja brytpunkten för statlig inkomstskatt.

Det ger nästa år omkring 250 kronor mer i månaden för dem som i dag tjänar mer än 35 600 kronor per månad och kostar tre miljarder.

Oppositionen har fler ledamöter än regering i riksdagen och därför fick de riksdagens finansutskott att begära att regeringen ska stryka den punkten ur förslaget till statsbudget för 2014.

Men i går när kammaren skulle rösta om begäran förlorade oppo­sitionen omröstningen. Orsaken var att V-ledaren Jonas Sjöstedt trodde att han var utkvittad men inte var det. Och att Mikael Damberg, Socialdemokraternas grupp­led­are, och hans partikollegan Carina Hägg kom för sent.

De som skulle få däng vann. De som ville stoppa förslaget åkte på pumpen.
Roligt? På ett ytligt plan är det kanske det. Men inte på ett lite djupare.

Skälen är följande. Det har under lång tid, sedan de nya budgetreglerna började gälla efter 1990-talets djupa ekonomiska kris, funnits konsensus kring hur budgeten ska hanteras i riksdag­en. Man ska inte bryta ut enskild­heter utan rösta om helheten.

Den enigheten, som tjänat Sverige väl, finns inte längre. Det är tråkigt.

Att det finns olika åsikter om regeringens budgetförslag är där­emot bra. Så ska det vara i en demokrati. Men lite pinsamt är det att S, V och MP tar hjälp av Sverigedemokraterna för att ge regeringen en näsbränna i en prestigefråga som statsbudgeten och i en principfråga som budgetprocessen.

Om det får tuppkammen att växa på Sverigedemokraterna skulle man inte bli förvånad.

”Utfallet av omröstningen är en stor prestigeförlust för de rödgröna partierna”, skriver den S-märkte statsvetarprofessorn Ulf Bjereld på sin blogg. Det kan man hålla med om. Har man hög svans­föring är det bäst att i tid infinna sig till kammarens omröstningar.

Om Damberg och Hägg kommit i tid hade nämligen oppositionen vunnit över regeringen. Omröstningen slutade med 154 röster för regeringen och 153 för oppositionens förslag. Med Damberg och Hägg på plats hade det blivit 154-155.

Riktigt hur genant det är för framför allt Social­demo­krat­erna, som drivit frågan, illustreras av att Damberg bara uttalade sig för TT efter omröstningen. Ingen annan sosse hade heller något att säga. Talande tystnad?

Oppositionen har dock en ny chans. I slutet av november ska riksdagen besluta om budgetramarna. Partierna har förvarnat om att de därefter tänker ta initiativ till en lag om att stryka det omdiskuterade förslaget.

Om planerna fullföljs vågar jag påstå att ingen kommer att komma försent till omröstningen i kammaren.