Ja, pressen är dålig på att skildra vänstervåld
Sant är att tidningar, radio och tv kunde vara bättre på att berätta om vänsterextremistisk kriminalitet.
Men det finns en viktig förklaring till att journalistiken fokuserar på det nazistiska våldet.
Bevisningen mot Joel Bjurströmer Almgren, misstänkt för att ha knivhuggit en nazist två gånger i Kärrtorp, förefaller vara god.
Det finns en film från sekvensen, kniven är beslagtagen och vänsterextremisten själv medger i förhör att han har utdelat sticken. Han säger i och för sig att det var i självförsvar, men det resonemanget kommer att bli svårt att sälja in till rätten. Huggen skedde nämligen bakifrån.
Om detta har pressen rapporterat omfångsrikt i dag.
Denna nyhetsvärdering kommer troligen att avfärdas som en tillfällig förlöpning av allt från liberala ledarsidor till anonyma hetsporrar i min mejl som anser att vänsterextremisterna är lika farliga som konkurrenterna längst ute på högerkanten och att denna sanning förtigs av journalister som drivs av suspekta agendor i stället för att beskriva verkligheten såsom den är.
Dessa kålsuparteoretiker förfäktar tesen att båda sidorna är lika farliga. De är ute och cyklar, men låt mig återkomma till det och först medge att deras resonemang om att medier struntar i vänstervåld inte helt saknar poänger.
Av de 27 polisanmälda attackerna förra året mot Migrationsverkets lokaler - fönsterkrossning, annan skadegörelse, bensinbomber - tros många ha begåtts av personer långt ut på vänsterkanten. Om detta har inte rapporterats mycket.
Ledarskribenter på Dagens Nyheter och Expressen, samt Jan Guillou i denna tidning, har frågat sig vad som skulle ha hänt om sverigedemokrater, som även de har synpunkter på svensk invandringspolitik, låg bakom brottsligheten.
En inte djärv gissning är att det hade blivit rubriker dag ut och dag in.
För närvarande pågår en rättegång i Västerås mot fyra män och två kvinnor tillhörande vänstersekten Revolutionära fronten. De misstänks för brott som misshandel och grovt olaga hot.
Detta är det rättsliga efterspelet av en kriminalitet som har pågått en längre tid i Mälardalen. Intresset från de stora redaktionerna? Mest gäspningar.
Rapporteringen om vänstervåldet kunde med andra ord vara bättre. Men det finns en förklaring till bristen.
En snabb genomläsning av Säpos och Brottsförebyggande rådets gedigna rapport "Våldsam politisk extremism" från 2009, tillgänglig för nedladdning på polisens hemsida, avgör saken.
Under tio år begick eller misstänktes nazister för inblandning i 14 mord eller dråp. Motsvarande siffra för vänsterextremister: 0.
Sedan dess tillkommer de två mord som högerextremisten Peter Mangs begick samt ett mord i Vallentuna som en ung man med kopplingar till nazistiska Svenska motståndsrörelsen har dömts för.
Varför har då mordförsöken i Malmö rönt större uppmärksamhet än den serie av brott som avhandlas i Västerås?
Svaret är mycket enkelt. Försök till mord är en betydligt allvarligare brottslighet än olaga hot.
Och att fokus efter Kärrtorp primärt har riktats mot högerextremisterna är helt i sin ordning. Det var män tillhörande Svenska motståndsrörelsen som gick till angrepp och som hittills har ställts inför rätta.
Inte minst dagens åtal visar att människor långt ut på vänsterkanten är kapabla till grovt våld. Men nazisterna är betydligt farligare.
Där har ni förklaringen till att rapporteringen ser ut som den gör.