Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

Ryggdunkarna har svikit Ohlson Wallin

Vilka slutsatser drog ni av Elisabeth Ohlson Wallins presskonferens i fredags? Tror ni att den var på riktigt, eller var den också ett absurt konstverk? Är hon rädd att hamna i bakgrunden, nu när hovet anmält denna och tre andra tidningar till Pressens opinionsnämnd för att de publicerat hennes foto­montage ”Kungamiddagen – om detta må vi berätta”? Eller tror ni att hon verklig­en känner sig ”djupt press­ad” och missförstådd?

Min gissning är att hon menar allvar.

Man skulle kunna tro att Ohlson Wallin, efter alla HBT- Jesus, är van vid lite kritik och upprördhet. Men det är inte säkert. För den andra sidan av hennes provokationer har hela tiden varit en helgon- och genistatus bland kultursnajdare. Att säga något kritiskt om hennes verk har beskrivits som ett uttryck för öppen eller halvdold homofobi, kristdemokratisk gubbighet, rent av halvnazism. Varje progressiv kändis med självaktning vill ha sitt porträtt taget av Ohlson Wallin.

Så kommer det här montaget. Och det är helt enkelt inget vidare. Även inbitna republikaner skruvar på sig. Inte ens Ohlson Wallins lojala stödtrupper kan undgå att se det plumpa och platta. Titeln, som tydligt anspelar på förintelsen av sex miljoner judar, är kanske inte i bästa smak.

Plötsligt kan Elisabeth Ohlson Wallin inte vara säker på att bli dunkad i ryggen längre, ens på hemmaplan på Södermalm. Att hon använt bilden på Camilla Henemark, utan att fråga Henemark om lov, går inte hem i feministiska kretsar. Att hon klippt in ett fotografi taget av Dan Norrås, utan att fråga honom eller ens uppge hans namn, är en dödssynd i fotografkretsar.

Om man tänker sig att det är bakgrunden, blir det lättare att begripa vad presskonferensen i fredags egentligen handlade om.

En sammanfattning av Ohlson Wallins budskap: Montaget är ett viktigt konstverk, men Sverige är inte moget att begripa det. Henemark skulle kanske sagt nej, så det var bäst att inte fråga henne. Hovet borde ”informera Silvia om konstens betydelse i samhället”. Att drottningen känner sig kränkt måste bero på att hennes stab inte är professionell. Det finns inget att ångra.

Inte sedan Thage G Peterson har vi fått ta del av en så magnifik självbild. Det finns mer än en kränkt drottning här.

Följ ämnen i artikeln