Hur kan det betala sig att hålla på som Centern gör?
Jag tänkte först att Réka Tolnai måste vara en sån där verklighetsfrånvänd övre medelklassunge. Varför skulle hon annars dikta ihop en ”Britt-Marie, 45”?
Såna brudar stöter man ju på då och då. En tjej i puderfärgat jumperset, det här var i Västerås i mitten på 80-talet, försökte en gång förklara för mig att arbetarklassen inte längre finns. Hon gafflade och gafflade, helt obekymrad om kökspersonalens slammer från skolbespisningen vi satt i.
Sen läste jag en intervju i Svenska Dagbladet med Réka Tolnai, som alltså är nyvald ordförande för Centerns ungdomsförbund. Hon berättar där att hon är uppvuxen i miljonprogramsområdet Fisksätra. Pappan är byggjobbare och mamman städerska.
Nåt har med andra ord gått snett. Riktigt snett.
Réka Tolnai om någon borde ju veta att problemet med alla ”Britt-Marie 45” inte är att de gnölar och slöar i fikarummet, utan att de jobbar för mycket, sliter som fan, och har ett himla sjå med att lära upp de yngre som inte ser vad som behöver göras.
Jag blir nyfiken på Réka Tolnai och letar vidare. Finner ett pinsamt klipp från TV4, som avslöjar att hon inte vet nånting om de ”sosse-lagar” hon attackerar – de finns inte ens.
Hittar också verbalt effektiva inlägg mot SD, för att de inte står upp för de liberala värderingarna.
Det här är så typiskt Centern.
Det går inte en partiledardebatt utan att Annie Lööf får ett känslomässigt utbrott mot Jimmie Åkesson för hans bedrövliga människosyn, inövade moralkakor som applåderas av alla dem som inte fattar att det är Centerns politik som föder högerpopulism. Man kan inte predika om alla människors lika värde om man samtidigt föraktar och försämrar för vanligt
folk.
Hur kan det betala sig att hålla på såsom Centern gör?
Tillsammans bildar C och SD det som Katalys utredare Enna Gerin kallar för ”myten om det progressiva dilemmat”; idén att vi måste välja mellan invandring eller välfärd. SD vill att vi väljer välfärden och Centern att vi väljer invandringen. I själva verket är de överens om mer än de ger sken av.
I en intervju i DN flyktingåret 2015 sa Annie Lööf att ”människors frihet är viktigare än de svenska systemen”. Hon menade att människor som varit så starka och självständiga att de lyckats ta sig hit, bevisat att de kan klara sig själva.
I klartext betyder det att både Centern och SD anser att välfärdssystemen ska vara selektiva, det vill säga att stora grupper av dem som bosatt sig här de senaste 10–15 åren ska uteslutas. Så ställs grupper mot varandra – Britt-Marie mot Buthanaya – på exakt det där populistiska sättet som Annie Lööf och Réka Tolnai säger att de tycker så illa om.
Att Centern aldrig får frågor om det här är obegripligt.