Vad tänker ålen när hon girar rakt in i PM Nilssons ryssja?
Det var en gång en liten flicka som växte upp med en far som for från en kust till en annan i kärlekens namn. Simma var han inte så bra på, ändå var han ett med havet och vattnet och båtarna, den fria sikten, bräckta stänk i ansiktet.
Flickan satt längst fram i fören och skrek när vågorna slog upp i ansiktet. Pappan spejade och spanade, kryssandes mellan sjömärken och öar. Ibland pekade han mot himlen för att visa en relativt sällsynt rovfågel så att barnet kunde häpna. Men flickan brydde sig inte om djurlivet, hon ville bara ha större vågor, högre skrik.
Många sjömil bort, nordost om Bahamas, börjar en ål simma.
Flickan sprang upp till huset och bytte till torra kläder och ett par månader senare blev det jul. I kylskåpet låg fet ål från nordost om Bahamas och ålens dragningskraft är sådan att om du står nära ålen så blir du ålen. Filmjölken blir ålen, sparade rester blir ålen. Ålen är död men pappan är lycklig, och nu undrar han om flickan vill smaka. Flickan sitter i kökssoffan med knotiga knän under hakan och tänker. Det finns inget mellan här och nordost om Bahamas som hon vill mindre.
Pappan framhärdar, det är ju så gott, varför kan barnet inte bara förstå? Ingen vill smaka. Pappan äter sina bitar av ål i genomskärning, kallskuret kött på assietter, skinnet varsamt hopvikt på kanten. Till detta stora glas mjölk. Pappan är rik på protein och havet, dottern går anemisk in i tonåren. Sedan slutar hon äta allt som kan kan flatrökas och sedan allt som har ögon och till slut är det bara hushållsosten kvar. Ändå slutar inte pappan fråga om hon vill smaka. Det är ju så gott!
Ålen vet så lite där den leker i Sargassohavet. Leka, sedan simma, hälften av alla vänner kommer aldrig fram. Sedan någons kylskåp, ett ovärdigt slut nära någons mejeriprodukter.
Pappa stäng, det stinker i hela köket!
Och så kom den, lagen om att inte fiska ål.
Lev och låt leva. Låt den simma ljudlöst långt därnere i mörka sjuka havet. Vem tänker någonsin på ålen? Om du inte syns så finns du inte. Och nu trendar ålen överallt eftersom allt är politik och allt är ål när ålen sprider sin arom. Ålen leker lyckligt och simmar sedan hela vägen från nordost om Bahamas och in i Rosenbad.
Det är en ödesmättad dag när en fet och sorgfri ål börjar sin långa färd. Två friska mil per dygn, vet hon ens vart hon är på väg? Vet hon att Sargassohavet är mer en slags ström än ett hav?
Vem vet vad en ål tänker på när hon når Karlskrona skärgård och girar rakt in i PM Nilssons ryssja.
Allt är över. Kanske inte för statssekreteraren men ålen simmar aldrig igen. Fet och rökt sprider den sin skoningslösa odör på allt i statssekreterarens svale.
Avgår bäst som avgår sist skrattar i himlen ålen den hale.