Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Det spelar visst roll vad vi unga tycker

Ja, vi är kanske lite svåra att förstå sig på ibland. Vi jagar likes och strålkastarljus från alla digitala skärmar möjliga. Får adrenalin av snapchatfilter och redigerar liv i fotoappar.

Någon skriver att det inte spelar någon roll. Att det inte spelar någon roll vad man tycker som ung. Jag suckar frustrerat. ­

Underskattningen irriterar mig, så pass att jag är på väg att få ett litet utbrott, men så rätar jag på mig och googlar med kvicka fingrar. Har använt uttrycket ­”millennials” så ofta att jag glömt vad vi ­heter på ­svenska.

Och jag tänker att kanske är det exakt det här som är problemet. Att folk ser att man letar svar, på något man inte vet, men aldrig att man faktiskt hittar dem. Svaren. För att man är ung. För att man är en internetgeneration. För att man är den som har världen ett knapptryck bort och därmed viftas bort som att man aldrig lever på riktigt. Som att man är lat och naiv och kanske lite dum. Det finns något så ­brutalt fel i det.

Att växa upp, med platt­formar som tillåter dig att ha en egen röst, det gör ­någonting med människor. Att vakna och somna i flöden där andra står upp för sin sak, tar en kamp för vad som är rätt och fel, ­eldar på ständiga debatter och viljor att förändra.

Ja, vi är kanske lite ­svåra att förstå sig på ibland. Vi ­jagar likes och strål­kastar­ljus från alla digitala skärmar möjliga. Får adrenalin av snapchatfilter och redigerar liv i fotoappar. ­Andas ­revolter och Tumblr-citat och tanken om att vi kan bli någonting. Förändra någonting. Backar varandra och sprider hashtags som ingen kan se förbi.

Tycker och tänker och vägrar ge oss på plattformar som är våra egna. Vi är transparenta och krävande och kanske för mycket ibland, men det tar oss framåt. Tar världen framåt.

Så skriver någon igen, att det inte spelar någon roll. För att unga kommer att ­förändras. Förändras, ja. Men växa upp till att bli den generationen som kommit före? Nähäni.

För, vi ser varandra. Hela ­tiden. Kanske för mycket men aldrig för lite. Och vi är ingen tyst generation. Det betyder inte att vi alltid kommer att göra rätt men det betyder att vi alltid kommer att ha något att ­säga. Något att förändra.

Och det är vår tur nu.

Så, jag kan berätta det här, utan att googla: vi spelar visst roll.

Och vi kommer aldrig sluta göra det.