De är lata och idélösa
Riksdagsledamöter som inte ids skriva sina egna motioner förtjänar inte respekt.
De är lata, idélösa och tar inte sitt uppdrag på allvar.
Det finns en utbredd självgodhet på Helgeandsholmen, ön där större delen av riksdagshuskomplexet är beläget. Den omfattar inte alla men tillräckligt många för att den ska anas så fort man kliver innanför dörren.
Att den uppstått är till viss del begripligt. De 349 ledamöterna har fått det finaste förtroende man kan få, rätten att bestämma över andra. De beslutar om vilka lagar vi ska rätta oss efter, hur höga skatter vi ska betala och vilka straff som ska kunna utdömas om vi bryter mot lagen. För att nämna några av de viktigaste arbetsuppgifterna.
Politik är en förtroendebransch brukar statsministern Fredrik Reinfeldt säga och han har helt rätt.
Men ledamöter som rakt av kopierar tidningsartiklar, pressmeddelanden från intresseorganisationer eller motioner från andra riksdagsledamöter (även från andra partier) missbrukar det förtroende de fått av väljarna. Skälen är följande:
1. De är lata. Att inte ens orka formulera om en text utan rakt av kopiera den är ett utslag av ren och skär lättja. Riksdagens ledamöter har ett grundarvode på 59 800 kronor i månaden, en summa som gör anspråk på verksamhet, inte slöhet.
2. De saknar idéer. Det är givetvis inte fel att anamma goda idéer och vilja förverkliga dem. Men när representanter för landets politiska elit känner sig tvingad att stjäla idéer blir man nästan mörkrädd.
Är det inte ur partiernas diskussioner, ledamöternas möten med väljare, samhällsbyggare och myndigheter som idéerna ska födas? Snarare än ur nyhetstexter i tidskriften Affärsvärlden?
3. De tar inte sitt uppdrag på allvar. Politik handlar alltså om förtroende. Den som vill bli tagen på allvar måste arbeta för det. Den som inte ens kan skriva en motion utan att stjäla förtjänar inte respekt.
Mats Pertoft (MP) förklarar sitt stjälande med att den 15 dagar långa allmänna motionstiden, då ledamöterna får motionera om vad de vill, är så kort. Därför handlar han rationellt, det vill säga stjäl.
Det är ju löjligt. Om Pertoft tror han blir invald i valet nästa höst kan han börja fila på motionerna redan nu. Tre lediga veckor kring jul, en plenifri vecka i februari, påskledighet och tre månaders sommarledighet ger också möjlighet till en och annan stund av reflektion och skrivande. För den som orkar, alltså.
Jag jobbar också i en förtroendebransch. Jag kan ha deadline dygnet runt, året runt allt och lämningstid om en timme eller ännu kortare. Jag kan försäkra Mats Pertoft och andra att det fungerar - utan att stjäla texter av andra.
Men då måste man ta sitt uppdrag på allvar.