Jag bokade in ett familjemöte – det här är vad vi kom fram till
Nio veckor sommar. Är sommaren ens så lång? Min är det.
Med fem barn försmäktar jag på denna ö som är mitt hem. Snus har jag inte heller.
Dricker gör jag inte längre.
Det ska inte bli en sommar med skrik och gap och flytande gränser. Det ska inte bli ännu en sommar med en mamma, det är jag, som proklamerar att detta är min semester också, ”pappa och jag är inte en serviceinrättning” (vad är ens en serviceinrättning? Jag har bara lånat det uttrycket från min egen mammas sommarklagosång).
Jag beslutar: vi ska ha ett familjemöte.
”INTE FAMILJEMÖTE!”
Jo. Och nu ska vi ha det.
Vi samlas på altanen klockan 16:45.
Det är hon som börjar gymnasiet i höst, det är hon som fyller fjorton om tre veckor (måste köpa present), det är han som snart fyller tio (sa vi att han skulle få en mobiltelefon?), det är han som är fem och säger saker som ”Jag hatar dig så mycket som det går” när han måste gå och lägga sig, men eftersom han är mammas lilla bebis fortfarande så är det bara rart. Det är bara en fas, snart hatar han mig bara hälften så mycket som det går.
Och just det, en bebis har jag också. Han är nio månader och älskar familjemöte, stoppa små saker i munnen och dela upp bajsningen på fyra blöjor så att han ska vara extra dyr i drift.
Joachims händer kramar om ansiktet, men han säger inget. Bäst ändå att låta henne försöka, tänker Joachim genom mellan fingrarna.
Någon trummar med en pil på ett mässingsbord. Det låter som huvudvärk. Varför har vi ett mässingsbord?
För att det var inne för två år sedan. Ah.
Jag hämtar protokollet som jag har förberett, det ligger på pianot jag aldrig rör. Sedan läser jag högt.
”Vad har ni för förväntningar på sommaren?”
Pappan: ”Jag vill ha lugn och ro.”
Mamman: ”Det vill jag också, men jag vill också ha hjälpsamhet. Jag förväntar mig hjälpsamhet.”
Barn 1: ”Jag förväntar mig att det inte blir ett fucking militärläger.”
Barn 2: ”Jag förväntar mig sol.” (Ännu en sak man som förälder förväntas plocka ner)
Barn 3: ”Jag vill ha roligt och mycket semester.”
Barn 4: ”Jag vet inte vad förväntningar är.”
Bebisen på golvet bifaller allt.
”Okej, bra, sen kommer vi till rutiner. Det viktigaste av allt är att man hjälper sin lillebror med nintendo när han ber om det.”
Sedan följer en lång diskussion om hur irriterande det är när lillebror bara spelar fem minuter och sedan vill ha ett nytt spel. Vi kommer fram till att man alltid hjälper sin lillebror direkt så att det inte blir dålig stämning. Undantag kan eventuellt göras om man är mitt inne i en viktig match på datorn.
Så, nu är familjemötet slut. Vi har kommit överens om att inte bråka om läggningstider och att tonåringar inte får sova längre än till elva. Alla skingras. Så skönt att vi är överens.
”Mamma! Han hjälper inte mig med nintendo.”
”Jag är mitt i en match.”
”MAMMA!”
Saker vi aldrig blir klara över 1:
Om kokosolja är nyttigt. Å ena sidan: Mirakelmedlet som kan användas till sårvård, torr snippa och matlagning. Å andra sidan: Ett himla fett som är lika farligt som annat himla fett.
Saker vi aldrig blir klara över 2:
P-piller eller inte p-piller. Å ena sidan: Det är helt okej att äta hormoner så att ägglossningsprocessen stannar upp. Å andra sidan: Det är naturligt med mens,
mensen har ett syfte.