”Sällan har Reinfeldt varit så taggad”
Vilket tempo.
Vilket temperament.
Det är match nu.
Det är kul nu.
Vem överraskade mest i SVT:s partiledardebatt i Agenda igår? Valet står mellan två av deltagarna, S-ledaren Stefan Löfven och statsminister Fredrik Reinfeldt (M).
Reinfeldt var i SVT:s förra partiledardebatt i våras påfallande frånvarande. Man undrade nästan om han gått ut och tagit en kopp kaffe.
Så var det inte igår. Sällan har Reinfeldt varit så taggad. Han var, som vanligt, otroligt väl påläst och hans mål var lättbegripligt. Att pulvrisera Löfvens argument.
När Löfven sade att det är fel att sänka skatten med lånade pengar svarade Reinfeldt med att säga men inte för pensionärerna. Socialdemokraterna vill nämligen göra av med mer pengar än regeringen och dessutom sänka skatten dubbelt så mycket för 65-plussarna.
När Löfven kritiserade en kommande sänkning av arbetsgivaravgiften för ungdomar sade Reinfeldt att Löfven dömde ut en åtgärd som ännu inte ens är införd. Och som man alltså inte kan vet om den är verkningslös.
När Löfven sade att pensionärer ska betala samma skatt som löntagare sade Reinfeldt att S slopat arvs- och gåvoskatten och höjt brytpunkten för statlig skatt tre gångar sedan 2000.
– Det ni aldrig gör att sänka skatten för vanligt folkligt. Då blir ni våldsamt upprörda.
Stefan Löfven överraskade i motsatt riktning. Han verkade nästan förvånad, och lite förnärmad, över de samfällda attackerna från regeringens fyra partiledare. De borde han ha räknat med.
Ställningen i svensk politik är nämligen mycket tydlig just nu. Alliansen ligger risigt till med ett stöd på 39,1 procent enligt Svensk väljarbarometer, en sammanvägning av mätningar från fem opinionsinstitut. Motsvarande siffra för den rödgröna oppositionen är 50,3 procent.
Alliansen i allmänhet, och statsminister Fredrik Reinfeldt i synnerhet, har ett stort behov av att visa framfötterna, att visa sina sympatisörer och aktiva att det är fart på regeringspartierna, att val avgörs på valdagen och att alliansen har uträttat massor i regeringsställning.
Att berätta storyn om sig själva har de fyra regeringspartierna varit extremt dåliga på. I stället är det oppositionen under ledning av Stefan Löfven, med viss hjälp av en del borgerliga ledarsidor, som fått bestämma bilden av regeringen. Och den är givetvis inte smickrande. Varför skulle den vara det?
Det formulerade Stefan Löfven bland annat som att ”de nya moderaterna har blivit de nöjda moderaterna”. Ganska fyndigt, faktiskt.
Löfven slog också fast att han hatar arbetslöshet. Ett kort, lättbegripligt budskap som dock levererades utan Göran Perssons skådespelartalang när han i valrörelsen 1998 klippte till dåvarande M-ledaren Carl Bildt med följande:
– Men berätta inte för mig om det svenska klassamhället. Jag har sett det. Jag har växt upp i det. Jag hatar det.
Stefan Löfven upprepade att han senare kommer att tala om hur han ser på regeringsfrågan, dock utan att ge en vink om i vilken riktning hans tankar går. De tre rödgröna partierna gjorde heller inga allvarligare försök att visa upp en enad front.
Det märkliga var att alliansen inte heller gjorde det. De var rörande ense i sina attacker på Löfven och S. Men visade utan krusiduller att de har olika syn på avskaffandet av landstingen och möjligheten att söka asyl på ambassader utanför EU.
Det var en tuff debatt, det var en rolig debatt. Det är match på riktigt nu och den pågår i elva månader till.